Lorem Ipsum
Platshållartext
Det var inte mitt fel...
...för jag röstade på Alliansen! Tvi vale för att ha de där förtäckta rasisterna som vågmästare i fyra år.
...för jag sitter på Östra Övre! Sista hemmamatchen för året på Råsunda och några lågpannade primater på Norra har tydligen bestämt sig för att sätta något slags rekord i hur mycket böter för pyroteknik en klubb kan få för en enskild match. Bengaler, rökbomber, nödljus, raketer - you name it. AIK får hundratusentals spänn i böter varje år, men de fortsätter lik förbannat. Har man astma ska man tydligen inte gå på fotboll. Jävla idioter.
...för jag har faktiskt inte gjort något...
I våras kände jag att något inte var helt rätt med mig och i juni märkte jag att det var dags igen, jag har haft ungefär samma grej en gång tidigare och då för nio år sedan innebar det operation och en konvalescens som sträckte sig över elva månader. Första veckorna var vidriga och jag tackar min lyckliga stjärna att jag då var sambo med en tjej som pluggade till sjuksyrra och vi bodde trehundra meter från högskolan...
Kirurgi alltså. Väl vetandes vad som skulle kunna hända vid uppsökande av sjukvård sköt jag på det till efter alla festivaler och semestrar på jobbet, så i augusti tog jag mig till vårdcentralen. Remiss skickades till St Göran som så småningom skickade den vidare till Sollentuna Sjukhus pga hög belastning. Sjätte oktober var jag på undersökning och 28 oktober skedde ingreppet.
Tack och lov räckte det med lokalbedövning, ett mindre ingrepp och dagliga omläggningar i två veckor - jag hade med fasa sett framför mig de tre dagliga omläggningarna 2001 efter en operation som kvarlämnade ett öppet sår att självläka...
Nu har jag i två veckors tid stuckit tidigare från jobbet för att hinna till min stående tid 15.30 på Tranebergs vårdcentral där de lagt om såret. I morron är det återbesök i Sollentuna och sen vet jag inte, mer än att det börjat växa ihop i en klart högre takt än jag väntat mig.
Den som är nyfiken kan googla på pilonidalcysta, men varning är utfärdad - det är rätt äckligt.
Nu ska jag fortsätta med projektet att bygga om stora datorn till server och laptopen till primär dator. Backup är bara förnamnet...
Rekapitulation (igen)
Lite mycket på sistone...
P&L var lika kul som vanligt, lite mindre köra och lite mer sitta på (det galet kvalmiga) kontoret än tidigare. Många vändor till distributionen för att hämta frusk, läsk och sånt eftersom jag var ansvarig för att våra små kylbagar skulle vara laddade med lite ätbart för våra stackars artister.
Sen var det en vecka ledigt eftersom Hultsfred inte blev av, det använde jag till allmänt turistande i stan (guidning i Riksdagshuset bland annat) eftersom man alldeles för sällan är turist i sin hemstad...
..och sen dess har jag jobbat. De fyra första veckorna efter ledigheten spenderades på jobbet med ständig övertid, vi var för få i butiken för att kunna jobba normala tider (7-16 eller 8-17) så det var kommenderat 7-17 alla dagar. Faaan vad den där sista timmen är seg.
När butikschefen kom tillbaka fick jag en massa listor i händerna, inventeringens efterbörd kan man väl säga. Under inventeringen var jag ju i Borlänge, men det fick jag äta upp nu kan man säga.
Två pers lyckades logga in på fel lager när de höll på med en hylla med reservdelar - istället för butiken loggade de in på en av servicebussarna i datorn, så när de räknade butikens grejor loggades det på servicebussen som helt plötsligt hade väldigt märkliga saldon. Där fick jag gå igenom hela den hyllan (som både är lång och hög med många hyllor) för att kontrollinventera allt och rätta saldona både i butiken och i bilen.
Sen kom nästa lista - dessa grejor hade vi saldon på innan, men noll nu. Varför? Utred och åtgärda. Vår inventering går till så att vi nollställer samtliga saldon och inventerar sen upp det vi hittar as we go along. Enklast så när man har en serviceverkstad som inte alltid skriver upp vad de tar...
Så nu gick jag med en lista som sträckte sig över en tio-tolv sidor med sådant vi alltså borde ha hemma. Men eftersom det nu gått en månad sen inventeringen hade vi dels säkert hittat en del felaktiga saldon och åtgärdat dom och dels hade det beställts hem nya varor eftersom datorn reagerade på att saldot var noll och beställde enligt beställningspunkten.
Gissa om det var ett evigt springande till datorerna hela tiden..? Den listan tog en vecka.
I helgen var det Sonisphere och jag fick pressack dit! Hittade mailet i skräpmappen (!) bara en vecka innan, jävla röta att jag fick för mig att leta där också...
Gav mig iväg vid halv ett i lördags lagom bakis efter balunsen i fredags, stannar på McD för att trycka i mig två burgare och lyckades sen komma med tunnelbana nummer två mot Universitetet - jag var inte helt ensam på T-centralen om att åka åt det hållet..?
Ut på campus och sen en promenad på säkert en kilometer om inte mer, lite längre än vad jag trodde. Men Anthrax skulle gå på vid halv två, så när jag kom till entrén vid tjugo över ett kände jag mig rätt säker på att hinna.
Men jävlar i havet vad jag sket mig i näven där.
Jag hittade "Press/guest/vip" på en skylt och ställde mig i kön, sådär femtio meter lång. Hoppsan. Nåja, det går väl rätt fort. INTE!
Det visade sig att de hade press (vi som skriver/fotar/filmar) hade samma incheckning som gästlistan (polare) och vip (patrask), men även köpta vip, dvs de som köpt en vanlig biljett men lagt runt tusen spänn extra på att få ett backstageband och en t-shirt.
Efter tjugo minuter hade jag kommit femton meter och började bli lite lätt stressad - för att inte tala om förbannad.
Då upptäckte jag att kön också gick från andra hållet och den var bra mycket kortare - omgruppering! Men det stod fan still. Vi pressfolk var förbannade på att stå i samma kö som vipparna, vi hade jobb att sköta! Samtidigt var vipparna förbannade på att vi stod i samma kö som dom, de var ju vip!
Jag fattar inte att de kunde ha så jävla dålig organisation! Sonisphere är en internationell festival, de ska föreställa proffs! När jag väl kom fram till luckan och fick mitt armband var klockan halv tre - jag hade stått i den förbannade kön i över en timme!
Anthrax hade jag missat helt, men de bredvid mig i kön var än mer förbannade, de skulle filma en bokad intervju med ... Anthrax.
Okej, det hade börjat regna medan vi stod i kön och det fortsatte det med hela dan och hela kvällen. Små uppehåll ibland och under hela Iron Maiden - men mestadels ihållande och riktigt ordentligt ett par gånger. Så vad händer då när 40 000 pers är på samma gräsmatta? Det blir inte lite blött, det blir inte lite lerigt - nej, det blir en decimeter blöt lervälling över hela området. Hela.
På ett ställe såg jag plattor utlagda, i övrigt var det den värsta lera jag sett i hela mitt liv. Det fanns inte en enda plats där man kunde stå torrskodd, det var vattenfyllda lerpölar och leriga vattenpölar överallt.
Men det fanns väl öltält och annat att ta skydd under? Tja, öltälten var under tak, dvs bardiskarna. De som ville ha öl fick köa i tio minuter för att öht komma in på ölområdet, sen var det trekvart till för att få tag på en bärs.
Dessutom var det åt helvete för mycket folk där. 47 000 pers hade de klämt in på området och dels kom man ingen vart och dels var ju leran än värre av så mycket trampande. Jag gick från presstältet och fick armbåga mig fram mot Mötley Crüe - när jag får scenen inom hörhåll hör jag Shout at the devil - när jag sen hittade en setlist på nätet visade det sig att det var tredje låten...
I presstälten (de var två små) satt vi förvisso under tak och kunde plocka på oss regnponchos, men strömmen gick hela tiden och uppkopplingen lade av jämt den med. Tjohej!
Nåväl, Hammerfall var bra, Slayer var högljudda, Iggy var konstig, Alice var lika underhållande som alltid, Mötley var ganska kassa och Maiden var jävla bra.
Bäst var att Alice Cooper körde Feed My Frankenstein, en låt som är lika snuskig som Zappas Bobby Brown om man tänker till lite, haha... "Let me drink your wine from your fur tea cup". ;)
På väg hem såg jag en sjuttio meter bred orm av folk på väg bort mot tunnelbanan vid Universitetet och eftersom det nu hade börjat hällregna igen såg jag framför mig en toksmockad perrong med 40 000 dyngsura rockers - jag gick åt andra hållet mot Storängsbotten och hittade en buss istället. ;)
..och i söndags var jag i Långholmsparken och såg Love Antell (tja..), Dundertåget (bra, med riktigt bra slut), Sophie Zelmani (vackert), Laleh (rolig) och... (håll i er nu) Lasse Winnerbäck.
Omdömen om helgen finns givetvis på musicstage.se under Festivaler respektive Konserter.
RIP Hultsfred...
Full fart på jobbet på P&L (dvs sitta på ett kvavt kontor och hålla reda på körningar) och Jocke ringer: "Hultsfred är inställt!" Men eftersom han är av den skämtsamma typen kollar jag på nätet samtidigt och jodå...
Hultsfred är inställt.
Fan vad trist! Hur ska man nu kunna kvista förbi Träsket med alla ingrodda festivalare? Hur ska man nu kunna knalla förbi Pampas och spontant stanna vid en konsert? Hur ska man nu kunna sitta i strandkanten vid Hawaii med ett grekiskt grillspett i näven och vänta på en headliner? Hur ska man nu kunna dricka öl backstage..?
Jag hoppas de lyckas återuppliva festivalen så småningom, men nu känns det bara ledsamt. :(
Nya tag!
Nej, nu har det varit tomt och tyst här ett tag för mycket.
Inte för att det händer så vidare värst mycket, men ändå. Jag jobbar, äter och skiter. ;)
Det största på sistone var väl Siestafestivalen för Musicstage i slutet av maj, jag och tre till som bevakade en liten festival i Hässleholm. Två som plåtade och jag och en till som skrev recensioner. Galet mycket jobb, men hur kul som helst och hade det varit liiiite varmare på nätterna (hittade frost på tältet en kväll när vi skulle natta oss) hade det varit klockrent. Men litet smidigt festivalområde på stans gamla regemente, presscenter skapligt nära och stabil internetuppkoppling kan man inte klaga på. 53 mil enkel resa var däremot jävligt långt...
Mitt under Siesta får jag ett mail från Sweden Rock: Du har fått pressackreditering samtliga dagar, bara att komma ner och hämta armbandet. Sweeeeet! Äntligen ska jag få komma dit!
Men samma dag jag kommer tillbaka till jobbet får jag klart för mig att alkisen fått ett återfall och är borta ett bra tag. Eftersom vi var kort om folk redan innan sket det sig alltså kapi-jävla-talt med min resa till Blekinge...
Jag vill lova att samtliga på jobbet hörde min klagosång om det. Inte bara för att jag var skitsur för att jag missade SRF utan också en subtil känga till chefen att han har för lite folk. En går på 25%, dvs jobbar 11-13 om dagarna, en pensionär har fått komma tillbaka till verkstan, han gick egentligen i pension förra sommaren och har jobbat igen sen jul... Och så kommer det fortsätta, snittåldern är skithög. Ännu en går halvtid och det är han som är bäst på elektronik - när han försvinner blir det svårt med felsökningen...
Jaja, det är som det är. Jag letar nytt, lita på det!
Nu står Peace&Love och Hultsfredsfestivalen på schemat! I morron sätter jag mig på tåget upp (Teresa har bilen och Pelle lyckades in sy ihop nån hämtning av bil + folk här i stan) och sen är det jobb veckan ut! Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra... :)
Jag har ju kört artister i tre (eller är det fyra?) år och stortrivs med det. Men i år har de övertalat mig till en ny tjänst - att ha koll på bilarna så de är schyssta, se till att de laddas med frukt/läsk när de ska iväg, att de är tankade osv. Hur mycket egentligt jobb det är har jag ingen aning om.
Men jag klagar inte om jag kan kila iväg och kolla på lite fler spelningar än tidigare. ;)
Sen är det Hultsfred och där har det också hänt saker! Igår (söndag) var jag på möte i Sundbyberg om det, från elva till halv åtta...
Jag är nämligen tillbaka inom stage security (till skillnad från förra årets vända i entrén) och nu ett pinnhål upp. På väg hem från Örebro och Tjälis blev jag headhuntad via sms till att bli skiftledarassistent. Hoppsan.
Jag är fortfarande inte helt hundra exakt på vad jag och Jocke (som alltså är skiftledare) ska göra, men vi verkar bli länkar mellan Head of Security som har det övergripande ansvaret för kravallen (diket mellan kravallstaket och scen) och de som faktiskt jobbar där med att se till publiken, langa vatten och lyfta över folk.
Vi får se!
Nu ska jag fortsätta överdosera fotboll för nu är det Brasilien-Chile i åttondelsfinal i VM!
George Michael vet...
Until you've got somewhere to go
And the road that I have walked upon
Well it filled my pockets
And emptied out my soul
All those insecurities
That have held me down for so long
I can't say I've found a cure for these
But at least I know them
So they're not so strong
You look for your dreams in heaven
But what the hell are you supposed to do
When they come true?
Well there's one year of my life in these songs
And some of them are about you
Now I know there's no way I can write those wrongs
Believe me
I would not lie you've hurt my pride
And I guess there's a road without you
But you once said
There's a way back for every man
So here I am
Don't people change, here I am
Is it too late to try again?
Here I am
Et tu, Murphy?
Kung Bore är pensionsmässig, nu är det faktiskt ljust redan när klockjäveln ringer vid sex och planerna för sommaren börjar klarna.
De kan sammanfattas med ett ord: festivaler. :)
Hultsfred och Peace&Love är lika givna som vanligt, även om exakt vad det ska jobbas med på Hultan behöver styras upp. Sedan, eller rättare sagt innan, ska jag ner till Hässleholm i slutet av maj och Siestafestivalen. En bunta trevliga band och framförallt Thåström! Blir spännande på flera sätt, dels har jag inte varit på den tidigare och dels är det som skribent för Musicstage. Jag har skrivit en del, men aldrig från en festival, så det kan ju bli intressant... ;)
Jag hoppas lite på Sonisphere (som ju går av stapeln i Stockholm i år) och funderar på Sweden Rock - kanonband överallt!
SRF mest för att det verkar skita sig med P&L. Av nån anledning har vi inventering mitt i sommaren (under högsäsong och när folk vill vara lediga) och de två tidigare åren har jag varit ledig just den veckan eftersom det har varit festivaljobb just då. Men i år var chefen tidigt ute (rättare sagt fick de tummen ur när jag lade in om semester) och satte semesterförbud på fredagen den 2 juli, för då inventeras det.
Japp, mitt under P&L! Så jag får vara ledig bäst jag vill under veckan, men torsdag kväll vid sex är det uppställning för kvällsinventering och sedan hela fredagen, säkerligen till nio-tio på kvällen.
Där ryker min festival så det smäller om det. Jag missar ju i princip hela torsdagen eftersom banden drar igång då och hela fredagen - sen är det bara lördag kvar. Fan.
Jag är lite bitter över det. ;)
Alltså är nytt jobb prio ett!
Då blir det inte bättre av att mina kära cv och ansökningsbrev blev totalsågade när jag var på Metros jobbmässa för några veckor sen. Konstruktivt som katten, en massa saker som jag nu inser kanske inte är helt lysande - men då drar man sig ju för att skicka iväg ansökningar med de grejorna och bygga om totalt gör man inte på en kafferast har jag märkt.
Men jag har kommit en bit på väg, så snart!
För övrigt ska jag ner till 036 i helgen och givetvis börjar bilen trilskas lagom tills dess. En "fel på motorn"-lampa har börjat lysa lite när den känner för det och när jag var och rotade under huven idag fick jag syn på slangen till spolarvätskan - den är i princip helt av. Inte vad man vill se tre dagar innan en långresa i töväder...
Jaja, jag har inga fritidsproblem i alla fall. :D
"Vad kallt det är, ska vi ta en öl?"
Jul
Gick bra, tomten fick vara engelskspråkig i år då svågerns brorsa med familj var över från England, men "ho ho ho" heter likadant på utrikiska. Men skägget fastnade i skägget på tomten lika mycket som förra året...
Jag håvade bland annat in Dan Browns nya, ett presentkort på en ny kontorsstol och årets julklapp enligt Handels Opinionsinstitut (eller vad de heter). En spikmatta. Den har jag inte vågat prova än, haha...
Mellandagarna
Fyndade några bluray, that's it. Sen var det jobb mest hela tiden.
Nyår
..ballade ur fullständigt! :D
Det började med ett oskyldigt sms från Göteborg innan jul om vad jag skulle göra på nyår och jag svarade att jag inte hade någon aning. "Schysst, ska du med på Tallinnkryss? Båtresa och två nätter på hotell för 1800 spänn!"
Jag var ju inte nödbedd. ;)
Det började redan den 30:e när jag kom hem från jobbet och städade undan det sista, för vid nio ramlade fyra pers in i min lilla lya - fast båten gick vid fem på nyårsafton... Raka spåret in till Pub Anchor för massa öl!
Nyårsafton inleddes med att de stack in till stan för att leta rätt på nån kul butik medan jag packade mina grejor och tjuvstartade med en kall.
Tunnelbana till Gärdet, vanliga promenaden till Silja/Tallinkterminalen och där hittade vi den sjätte medlemmen av gänget. Viss förvirring vid utdelning av små kort som berättigade till både det ena och det andra. Det vanliga hyttkortet ackompanjerades av ett kort för buffén, ett för 10% på taxi i Tallinn och ett för hotellet... Fast några var personliga, några gällde för hela gänget och några var hyttvis...
Ombord på båt, till hytt, till taxfreen, till buffén! Extremt snabbt insåg vi att det var fri dricka på buffén då det stod fyra pavor vin på bordet och en tjej stod och hälle upp öl för glatta livet i en liten bar. Sweet!
Alltså åt vi, drack öl och beställde in mer vin. Väl färdiga (vi var sist av alla, någon som är förvånad?) tog vi oss till en liten bar och tänkte att vi skulle ta en öl eller två. Lite överallt hade vi sett lappar om fri sprit, men antog att det handlade om vid tolvslaget, då det hade stått något om skumpa när vi bokade på nätet.
Men när jag stod i baren och väntade på min tur noterade mitt extremt erfarna baröga två saker.
1. När tjejen i baren slog in på kassan syntes det på en skärm som ett kvitto exakt vad hon slog in. Det stod "Drink 0.00" hela tiden.
2. Folk betalade inte.
Jösses jävlar, det var verkligen gratis! :D
Nästan. De hade läsk som vanligt i pistol, men även en pistol med vodka, rom och gin. Gratis ur pistolerna plus typ juice.
"Fem rom&cola, tack!" blev ett väldigt vanligt uttryck bland oss!
Men det slutade inte vid tolvslaget som vi trodde (som för övrigt var dubbla, Estland ligger ju en timme före) utan det var heeeela natten...
Ingen aning när jag kom till hytten, men jag väcktes av en flinande Viktor som stod med jackan på och sa att vi skulle gå av båten - då var klockan tio. Vi var inte helt nyktra när vi letade oss till hotellet kan man säga.
Vi fick inte checka in förrän tolv av nån anledning, så vi annekterade några soffor i foajen och slumrade sött en stund. Men jag hade inte sussat länge förrän jag vaknade av att någon satte sig på soffan precis bredvid mig. Wtf..?
Där satt det en glad finne i 45-årsåldern med en stöl i näven (baren var ju öppen, så nyårsdag det var) och babblade glatt på finska. "Sorry, I don't understand" hade ingen effekt alls utan han pratade på och garvade och hade sig.
Okej, då babblar jag tillbaka på svenska då! "Näe, det snöar ju ute, då kan man inte spela brännboll!" "Kan inte du kila och hämta en Capricciosa åt mig?"
En polare vaknar till, finnen börjar snacka med honom också med samma resultat - men helt plötsligt försvann han till baren och kom tillbaka med varsin öl till oss!
Jaha, då kliver vi på igen då... Tjo!
De andra vaknar till och se, de får också öl!
Hela helgen var det kallt och snöade av bara faaan, så när vi gick omkring i Gamla Stan och var lite frusna stack vi in på nån pub och värmde oss. Då måste man ju dricka öl.
Vi åkte sightseeing på en dubbeldäckare med massa ryssar, frostiga rutor och kasst ljud i den inspelade guidningen som dessutom var ur synk, så eftersom vi hade Tallinncard med massa gratisgrejor åkte vi en till, fast nu Tallinn Official Sightseeing. Det var vi tre, guiden och busschaffisen i en sprojlans ny liten Mercabuss!
"Här är det egentligen inte någon väg, men eftersom vi har lilla bussen idag kan vi köra här i alla fall. Här bor presidenten och det här är hans park" :D
Sista kvällen blev episk. Redan på båten hade jag rekat med några ester vart man skulle i Tallinn och det var ju till Hollywood. Okej, gratis entré med Tallinncard så det började bra. Massa ryssar men vi hittade ett bord, drack sprit och tittade på folk som skuttade omkring på dansgolvet.
Lite roligt när de jublar och rockar satan till "Axel F", ledmotivet till Snuten i Hollywood. Öh, när lärde de sig den låten egentligen, när filmen kom var ju knappast amerikanska filmer det vanligaste på biograferna i Sovjetunionen..? ;)
Jag fick bartendern att blanda starka groggar så det var lite glatt när de stängde vid fyra. Okej, vad händer nu? En snabb rundfrågning i kön till garderoben gav vid hand att nästa ställe låg "precis runt hörnet".
Yeah right, andra änden av stan i nån skum förort var ju spontana tanken - men det låg faktiskt precis runt hörnet! På Tonic var det karaoke i ena baren, dansgolv vid andra och fullt med folk! Jag beställer en WR i baren, betalar typ en femtilapp och får två glas..? Aha, två för en hela natten...
När vi vacklade ut vid halv sju och tog en taxi till hotellet var det lika fullt drag som när vi kom...
Båt hem, bra drag då med (fast ingen gratis sprit även om vi hade en rabattcheck på 50% på första ölen) så även när vi kom till Stockholm vid tio var vi inte så pigga.
Tallinn är ju trevligare på sommaren, men jag gillar stan! Gamla Stan är riktigt mysig, pubar överallt som har öppet jämt (fast på Statoil säljer de "bara" alkohol mellan 10 och 22) och fortfarande skapligt billigt.
Fast det beror på vad man köper. Ett rör Pringles kostade över 30 svenska medan en Heineken på fat kostade 35... Men överlag är det billigt.
Vi hann dessutom med att vara lite kulturella, guidningen ledde oss till Sångarfältet, massa lustiga monument överallt och inte minst Domberget med Alexander Nevskijkatedralen. En rysk kyrka så vår estniska guide vägrade gå in där (lite känsligt det där fortfarande) men den var rätt imponerande med alla ikoner och överdådiga utsmyckningar.
Mest bisarra på hela helgen inträffade på buffén på väg dit. Jag ser någon som ser bekant ut vid ett bord en bit bort, men det kan väl inte..? Nää, det är det inte. Tror jag.
Men när vi väl fick ögonkontakt visade det sig att jodå, det var Tussi! :)
Det var roligaste nyår på flera år och nu har jag barskåpet fullt med sprit.
Förresten, på båten hem låg vi och guppade i relaxens lilla pool och tittade på estniska nyheter på projektor. Då förstod vi varför snösvängen inte riktigt hade hängt med när vi var där, eftersom de hade noterat ett nytt snörekord för Tallinn. 62 centimeter!
Hosanna, In Excelsis!
Apropå jul blir det återigen uppenbart hur olika det ses på arbetsdagarna. Säg ett kontor som har full bemanning som vanligt hela dagen i morron, som kör full styrka i mellandagarna och har folk på plats alla vardagar som går fram till tjugondan.
"Vanliga" butiker är givetvis undantag men vi som vanligtvis har öppet vardagar 7-17 eftersom vi är (nästan) helt inriktade på företagskunder och aldrig haft öppet exempelvis på helger - vi bommar minsann inte. Inte ens i morron, dan för dan, stänger vi tidigare utan det är öppet till fem som vanligt.
Suck.
Sen kommer nyår och där börjar planerna utkristalliseras litegrann - men de innebär ledigt den fjärde januari, dvs första måndagen. Genast börjar det muttras från chefshåll om jag har semesterdagar kvar och blablabla. Jo, jag har 2,5 dag kvar, tacksåmycket.
Jösses jävlar vad jag längtar efter ett jobb där man kan flexa och bygga upp komp! Jag jobbar vanligvis 7-16 och eftersom vi har öppet till 17 är en timme om dagen det enda jag kan jobba in. En halv fredag ledig innebär en timmes övertid en hel vecka...
Men nu har jag lyckats skrapa ihop elva timmar, så det ska nog gå vägen i alla fall.
I övrigt är det en jävla massa snö här, 30-40 centimeter ramlade ner i omgångar på mindre än en vecka, så nu är det julafton varje dag att köra bil och rycka i handbromsen, hahaha...
Förresten kom det en tidig julklapp för nån vecka sen: Sonispheres lineup! Iron Maiden! Alice Cooper! I Stora Skuggan! :)
Liquid inspiration kanske gör susen?
Men nu står det fan still. Har suttit med Word i 20 minuter och inte kommit längre än att ha moddat första stycket. Det går fan inte!
Men så är det inte så upphetsande längre att sitta och skriva dessa förbannade texter när det i bakhuvudet ligger och gnager att det antagligen inte kommer resultera i någonting och blir det nåt så blir det ett TFVI...
Jag vet, chansen kommer när man minst anar det, söker man inget har man ingen chans, bla bla bla...
Men det hjälper ju inte nu! Writers block när man som minst behöver den.
Dessutom måste jag svänga ihop en skivrecension till i morron och där har jag ingen aning om vad jag ska tycka än, trots skivan på repeat.
Nej, åter till Word.
Tårar i skymningen
Folk som inte går på matcher speciellt ofta men när de väl gör det klär sig i klubbfärgerna från topp till tå komplett med mössa och flagga brukar lite föraktfullt kallas julgranar av de som går ofta - man ska framhäva sin klubb och visa sina färger, men överdrifter brukar sällan bli bra. Vad är det för fel på en matchtröja och en halsduk? Dessa två var minst sagt julgranar. Fast ändå inte på nåt sätt.
De var tvillingar märkte jag rätt snabbt, nånstans över 50 och bokstavligt talat vandrande reklampelare för AIK. De var dessutom ett enda stort leende hela tiden, hälsade glatt på alla de såg och alla, märkte jag lika snabbt, hälsade minst lika glatt tillbaka och stannade och bytte ett par ord.
Erik och Lennart Olsson var det, redan då mer eller mindre legendariska AIK-supportrar som hade varit bofasta på Råsunda sen Kurre Hamrins tid på 50-talet och följde AIK i vått och torrt. För något år sen fyllde de 65 på en matchdag och fick då komma in på plan i halvtid och bli intervjuade. HELA Råsunda hurrade fyrfaldigt åt dom!
Två vänliga, godhjärtade farbröder som en kväll omringades av unga djurgårdsfans som kastade glåpord efter deras svartgula jackor, tills någon äldre djurgårdare satte stopp för det med orden "Det där är tvillingarna Olsson, dom rör ni inte!"
Men tidigare i år fick Lennart (till vänster på bilden) cancer och blev tvungen att lämna deras gemensamma lägenhet i Solna för behandling på Sophiahemmet. Han blev liten och tunn - mitt under den allsvenska slutspurten när deras älskade AIK slogs om guldet...
Som tur var repade han sig såpass att han fick komma hem strax innan sista omgången i Allsvenskan och ledningen för AIK Fotboll erbjöd dom att följa med till matchen i Göteborg - i planet tillsammans med spelartruppen! Gissa om de jublande gick med på det? :)
De hade kanonplatser på läktaren (bredvid bland andra Niklas Strömstedt) och var naturligtvis överlyckliga över guldet. Tillbaka till Stockholm och även på guldfesten på Ambassadeur var de med och firade, fast Lennart fick inte dricka öl på grund av medicinerna - till hans stora förtret.
Sex dagar senare möttes AIK och IFK Göteborg igen, denna gång i Svenska cupens final hemma på Råsunda och på mindre än en vecka fick de se AIK bärga sitt andra guld!
Men för några dagar sen kom beskedet att Lennart lämnat oss och Erik. Jag såg det först i AIKs nyhetsbrev och trodde väl att det liksom var det, men så kom jag till jobbet och såg en notis om det i DN. Sen fanns det en i Metro. Och i City.
På bloggen Blackbeat kom denna bild häromdan på Bojan Djordic utanför Råsundas västra läktare.
På något sätt ser jag detta som det ultimata beviset på att man aldrig är ensam som supporter, man ingår i en enda stor familj.
DN hade en artikelserie om Erik och Lennart som är väl värd att läsa!
Nu spelas tvillingarnas tuffaste match
Tvillingarnas största resa - vilken härlig dag det blev
Lennart Olsson har avlidit
På fredag innan AIK-Troja/Ljungby på Hovet kommer det hållas en tyst minut och på Hovet resten av denna säsong och på Råsunda nästa säsong kommer Lennarts stol stå tom.
Vila i frid, Lennart!
Känns som det kvittar...
Men på de senaste tjugo inläggen har jag fått två kommentarer, så incitamentet som det så vackert heter är inte så stort att sätta sig och författa något episkt heller.
Med andra ord gråts det väl inte blod om det tystnar här.
När alla vännerna gått hem
och festen är slut för länge sen
och man ligger ensam i sin säng
När alla vännerna gått hem
När alla vännerna gått hem
och dörren har stängts igen
och mörkret det skrämmer igen
När alla vännerna gått hem
Då börjar man tveka att ta nya tag
Ensam i världen, här är jag!
Är jag stark eller svag?
Det spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll
Äh, ännu en vecka bara borta
Idag är det dags igen, Debaser Slussen igen, denna gång är det Dia Psalma som står på den lilla scenen. Laddad - check!
Förresten har jag åkt på ett I-landsproblem. Igen.
Skaffade ny mobil i förra veckan (Nokia 6710 Navigator, mycket trevlig bekantskap) och när larmet går på morronkvisten är det ju tradition att snooza en stund innan man stänger av det helt. Men nu är det så illa att jämfört med min gamla mobil har knapparna för "snooze" och "stäng av" bytt plats! Snooze har blivit fimpa helt och i går lyckades jag till slut med det ordentligt... Vaknade med ett ryck exakt en kvart innan jag skulle vara på jobbet. Snyggt jobbat.
Jag har börjat läsa en julklappsbok jag inte haft tid med förrän nu - Svensk Maffia. Än så länge har bara mc-gängen avhandlats, men jösses jävlar... Tala om att läsa med ögon som tefat!
VM-kvalet i fotboll slutade igår och så snackar vi inte mer om det! ;)
Skämt åsidor var det en bra match av landslaget, Mellberg gjorde två mål (!) och Anders Svensson fintade bort hela Albaniens backlinje i en enda kroppsfint och satte en vacker strut - 4-1 och tre pinnar, men vad hjälpte det när Portugal vann med 4-0? Suck.
Jaja, Lars-Roland har gjort sitt i landslaget. Visst har de genomfört fem makalösa kval, men tyvärr inte så mycket mer än så. Ibland vidare från gruppspelen och yngre spelare har haft förtvivlat svårt att ta sig in i startelvan, enda undantaget är nu efter juniorernas succé i EM på hemmaplan...
Men vem blir det nu? Jag skulle ju gärna se Hasse Backe, ordentligt med erfarenhet av ledning på hög nivå och han vet vad han pratar om. Kan bli intressanta presskonferenser, haha...
Men nu är det mat och sen Debaser!
Planer och mera planer
Bytte ut min SE T650 häromdan, den har funkat bra, haft en jävligt bra skärm, bra knappar och smarta finesser. Men en sån simpel grej som deras urusla Pc Suite kan göra den mest stillsamme vansinnig.
Så nu är jag hemma hos Nokia igen, den här gången med en 6710 Navigator. Slidetelefon med 5 Mpixelkamera (herregud, min systemkamera är på 10...) och där Nokia trevligt nog slängt med både cigkabelladdare som bilstativ i paketet! Men usbsladden är den kortaste jag sett, en decimeter inklusive kontakter, hahaha...
Det bästa är navigationsdelen - det är en GPS med gratis kartor och gratis navigering - for life! Vanligtvis brukar kartorna ingå, sen måste man köpa en licens för att kunna utnyttja själva navigeringen (dvs mata in dit du vill och "sväng nästa höger"). Men här ingår det, både för bilkörning och promenad! Det enda som kostar är att man kan triangulera förutom via satelliterna även via telemasterna, men då kostar det några kb i dataöverföring.
Har inte testat det än, men lita på att det ska testas! ;)
Nästa vecka bär det av ut på Östersjön, femte året som det ska åkas på Sjöslaget! Jag tror det är femte iaf, har inte räknat så noga, eventuellt var det femte redan förra året... Men nu ska jag tydligen få nån femårsmedalj att hänga på västen.
Sen snackas det om Skiweek i Vemdalen igen i januari. Det var kul i vintras, men det vore ännu roligare om man hade råd med liftkort och skidhyra den här gången. Fast jag och tjejerna hade rätt kul iaf, vi som inte hade liftkort. Afterski utan hämningar, sova länge när de andra gav sig iväg i ottan och sen softa i soffan med nån film eller leka i pulkabacken - innan det var dags för bastu, öl och mera hålligång.
Men då går det fem semesterdagar och jag har två kvar nu. Hm. Does not compute.
Oh well, i morron ska jag på De Lyckliga Kompisarnas releaseparty på Debaser Slussen. Yes box, de släpper nytt! :D
(det är lite tyst i början och synkningen är inte den bästa, men det är en jävla skön låt!)
