Tårar i skymningen

För många år sen när jag började springa på Råsunda och Globen/Hovet märkte jag rätt snart att det fanns två personer som utmärkte sig lite extra.

Folk som inte går på matcher speciellt ofta men när de väl gör det klär sig i klubbfärgerna från topp till tå komplett med mössa och flagga brukar lite föraktfullt kallas julgranar av de som går ofta - man ska framhäva sin klubb och visa sina färger, men överdrifter brukar sällan bli bra. Vad är det för fel på en matchtröja och en halsduk? Dessa två var minst sagt julgranar. Fast ändå inte på nåt sätt.

De var tvillingar märkte jag rätt snabbt, nånstans över 50 och bokstavligt talat vandrande reklampelare för AIK. De var dessutom ett enda stort leende hela tiden, hälsade glatt på alla de såg och alla, märkte jag lika snabbt, hälsade minst lika glatt tillbaka och stannade och bytte ett par ord.

Erik och Lennart Olsson var det, redan då mer eller mindre legendariska AIK-supportrar som hade varit bofasta på Råsunda sen Kurre Hamrins tid på 50-talet och följde AIK i vått och torrt. För något år sen fyllde de 65 på en matchdag och fick då komma in på plan i halvtid och bli intervjuade. HELA Råsunda hurrade fyrfaldigt åt dom!

Två vänliga, godhjärtade farbröder som en kväll omringades av unga djurgårdsfans som kastade glåpord efter deras svartgula jackor, tills någon äldre djurgårdare satte stopp för det med orden "Det där är tvillingarna Olsson, dom rör ni inte!"

(Bild från DN)

Men tidigare i år fick Lennart (till vänster på bilden) cancer och blev tvungen att lämna deras gemensamma lägenhet i Solna för behandling på Sophiahemmet. Han blev liten och tunn - mitt under den allsvenska slutspurten när deras älskade AIK slogs om guldet...

Som tur var repade han sig såpass att han fick komma hem strax innan sista omgången i Allsvenskan och ledningen för AIK Fotboll erbjöd dom att följa med till matchen i Göteborg - i planet tillsammans med spelartruppen! Gissa om de jublande gick med på det? :)

De hade kanonplatser på läktaren (bredvid bland andra Niklas Strömstedt) och var naturligtvis överlyckliga över guldet. Tillbaka till Stockholm och även på guldfesten på Ambassadeur var de med och firade, fast Lennart fick inte dricka öl på grund av medicinerna - till hans stora förtret.

Sex dagar senare möttes AIK och IFK Göteborg igen, denna gång i Svenska cupens final hemma på Råsunda och på mindre än en vecka fick de se AIK bärga sitt andra guld!


Men för några dagar sen kom beskedet att Lennart lämnat oss och Erik. Jag såg det först i AIKs nyhetsbrev och trodde väl att det liksom var det, men så kom jag till jobbet och såg en notis om det i DN. Sen fanns det en i Metro. Och i City.

På bloggen Blackbeat kom denna bild häromdan på Bojan Djordic utanför Råsundas västra läktare.

Givetvis tyckte jag det var gulligt att några faktiskt ansträngt sig så, göra banderoll och allt - sen kom den en ny bild idag...

Tårar i ögonen är väl egentligen bara förnamnet.

På något sätt ser jag detta som det ultimata beviset på att man aldrig är ensam som supporter, man ingår i en enda stor familj.

DN hade en artikelserie om Erik och Lennart som är väl värd att läsa!
Nu spelas tvillingarnas tuffaste match
Tvillingarnas största resa - vilken härlig dag det blev
Lennart Olsson har avlidit


På fredag innan AIK-Troja/Ljungby på Hovet kommer det hållas en tyst minut och på Hovet resten av denna säsong och på Råsunda nästa säsong kommer Lennarts stol stå tom.


Vila i frid, Lennart!



Kommentarer
Postat av: Susanna

Sorgligt är vad det är!

2009-11-30 @ 10:08:02
Postat av: Jesper FH

Fy fan vilka sköna gubbar det e! ;)
Vila i frid Lennart!

2012-10-24 @ 20:23:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback