Sällan studsar en termos

Vi är ju inne i sammanfattningarnas, krönikornas och topplistornas förlovade tid, det räcker med att slå upp närmsta tidning eller titta på första bästa kanal så finns där nån självutnämnd allvetare som slår fast vad som var bra och dåligt med det år som snart är slut.

Eftersom jag i högsta grad tillhör de självutnämndas skara så får jag väl göra likadant. ;)

Here goes nothing...


- jag jobbar fortfarande inte med det jag vill jobba med
- ett enda ynka mål från guldet i fotbollen
- jag har inte lyckats flytta hem till Stockholm
- världen har väl aldrig varit så krigisk som nu

+ sossarna fick foten av svenska folket
+ javafan, jag har ju ett jobb som betalar hyran i alla fall
+ ett enda ynka mål från guldet i fotbollen som nykomlingar från Superettan!
+ jag fick världens sötaste systerson den 30e maj


Men sammantaget har det varit ett riktigt skitår. Jag har inte kommit nånvart och hela tiden är det de där små motgångarna som retar en till vansinne.

Ett exempel: min CV på nätet håller jag på att bygga om och det ser kalas ut - förutom i Internet Explorer. Nu hade det inte gjort någonting om inte 80% av nätanvändarna lurats av Microsoft att tro att det inte finns några alternativ, att Internet är lika med IE. Tack så jävla mycket...
IE tolkar html-kod som fan läser bibeln och så länge jag inte får det att funka har jag ingen CV på nätet att länka till när man söker jobb. Alltså kan jag inte söka några jobb utan att skämmas ögonen ur mig.

Moment 22 anyone? :-/


Man får väl hoppas att 2007 blir bättre på det personliga planet, men som det ser ut nu kommer det inte börja på något vidare bra sätt.
Dan innan nyårsafton och jag har inte en aning om vad som händer i morron.

De närmsta polarna är väl med sina respektive och större fester har jag inte hört nåt om. Då återstår alternativet krogen och hur kul är det ensam egentligen? Dessutom hörde jag att det kostade 200 spänn att gå in på Harrys på juldagen. Tvåhundra!

Fascinerande egentligen, för en herrans massa år sen köpte jag Elton Johns cd Love Songs och den har snurrat många, många varv sen dess. Han har ju varit med ett tag kan man säga och under tiden har han snickrat ihop en och annan pärla som beskriver precis vad man känner...



(...)

We've been living with sorrow, been up, down and all around
We've buried our feelings a little too deep in the ground
Stood dazed in the doorway, the king and queen of clowns
We've been flipped like a coin, both of us landing face-down

But tied to the same track, the two of us look back
At oncoming trains ahead
How many more times can we lay on the line
Watching our love hang by a thread


Hm, hittade texten till en annan låt nu som jag inte hört, men den verkar rätt intressant...

She may be lost
She may be out of bounds
All her tenderness and charms could be something
A man like me has never found
But in her woman's way
She's still a little girl
The things that she wants, the things that she needs
Oh well the choice is hers

'Cause you can't take a woman
When she doesn't want you
And you can't be a man
If you're blind to reason
Man might be strong
But true love is stronger
You gotta play it straight
When a woman doesn't want you

Her voice invites
Her eyes say more than words
But her needs and complications
Can tear away the memory of last night's girl
And if you're weak
Yeah, we're all weak sometime
The best things can wait
The best times they come
Oh, when strength is kind

'Cause you can't take a woman
When she doesn't want you
And you can't be a man
If you're blind to reason
Man might be strong
But true love is stronger
You gotta play it straight
When a woman doesn't want you

And if you can't read her
Leave her alone
And if you don't know by now
She's not someone's prize
And you can't take her home

Förutom biten i mitten där om last night's girl så stämmer den ju rätt bra.

Jag är ju inte dummare än att jag inser att loppet är kört, så man kan väl få vara lite verklighetstrogen för en gångs skull? ;-)


Som Alice Cooper skrev där 1991: I might as well be on Mars...

Jag hittade ett kul horoskop för mig gällandes idag:

Tryggheten dominerar dig i kärlek. Du är en kärlekens profet och ger de rätta svaren.

Okej, den där profetian har sju timmar och tjugo minuter på sig att slå in! Kom igen!


I övrigt börjar den vanliga ågrenkänslan komma över att man inte har fixat en enda julklapp än, men har man traditioner så har man - allt ska fixas dan före dan!

Nu ska jag låta tvättmaskinen titta närmare på vad som ska packas ner i väskan i morron. I morron kväll måste allt vara packat eftersom tåget går 07.10, då hinner man inte fixa nåt på morronen direkt...


Förresten kvarstår frågan fortfarande: vad ska jag ladda iBooken med? Sitta och surfa planlöst i 2½ timme duger ju inte!

Två dagar till, sen blir det första klass norrut! :-D


Jag har alltid ansett att hitta.se rockar röven av eniro alla dar i veckan, men det har ju faktiskt varit lite praktiskt med eniros vägbeskrivningar ibland måste jag ju erkänna.
Men idag släppte hitta.se också vägbeskrivningar och återigen får eniro smisk!

Riktigt vettigt upplägg på själva presentationen och inte minst är det genomarbetat - när jag testade färdvägen hem till Ekerö hittade de till och med genvägen via färjan! :)
(fast hemifrån mig skulle jag inte ha kört hela vägen genom centrum och Odengatan bort för att komma till E4, jag hade ju kört ner till Jordbron istället...)



Lite kallt både igår och idag förresten! Jävlar i min lilla låda vad det fanns att skrapa på rutorna...
Lite trött blir man iofs när man hoppat in i bilen, fått igång henne, dragit på fullt blås mot vindrutan och sen tagit varvet runt och skrapaskrapaskrapat. In i bilen igen och ... jahaja, skrapa på insidan av vindrutan också... >.<


Det är alltid skönt att lätta på trycket lite (nej, inte på det sättet) så nu ska vi klaga lite grann på våra medmänniskor igen!

Kommer man från Högskolan och svänger ut på Munksjöbron blir det tvåfiligt efter densamma fram mot rondellen. Om man ska mot Maxi är högerfilen given, likaså är vänsterfilen given om man ska in mot centrum och parkera, dvs vänster eller rakt fram i Museirondellen. Men ska man mot E4, dvs in på Odengatan ska man ligga i höger fil hela vägen från bron, men det fattar ju fan inte folk. Varenda jävla dag ser jag folk som håller vänsterfil genom första rondellen för att sen tvinga sig in i högerfil för att ta höger mot Odengatan. För att göra det hela komplett brukar de stanna och kolla efter trafik i rondellen när de väl kommer fram. Att det är målat så att de som kommer från vänster slussas in i rondellens vänsterfil, så det bara är att gasa ut i en egen fil bekommer dom inte...
Är det så förbannat svårt att kolla tydlig skyltning och tydlig målning?

Samma visa om man kommer bakvägen ner från A6 mot Ryhov/Eurostop och kör över E4. I rondellen vid Biltema/Jula är det också tvåfiligt när man kommer ner från bron. Vänsterfil för de som ska rakt fram eller vänster mot Solåsen, höger fil för de som ska höger ut på E4 södergående. Men likadant där, varenda gång jag kör där ser jag folk som lägger sig i höger och sen kör rakt fram... Nu är det tack och lov tillräckligt brett så två bilar i bredd får plats, men senast idag fick jag testa att tutan fungerar då en gubbe i Opel drog rätt fram...

Mera mera...
Jag var på Maxi nyss och mitt lilla hushåll brukar inte storhandla en gång i månaden direkt, så det är korg istället för vagn som gäller. Men de med vagn tycker tydligen att de är lite förmer än vi andra, för de beter sig hur som helst. Det började redan när jag kom in och gick runt staplarna med korgar för att hämta en pistol (klart man blippar själv!) och bortifrån kassorna kommer en kvinna med vagn i en jävla fart. Hade inte jag tvärstannat hade hon kört på mig riktigt ordentligt, men hon bemödade mig inte ens med en blick, det var fullt fokus på att komma ut fort utav helvete...
Det blev riktigt underligt när jag senare såg henne gå omkring därinne i sällskap med en gubbe med korg.  ...va?

Väl framme vid kyldisken skulle jag ha mjölk! Men det tog lite tid, eftersom där stod det en gubbe med vagnen på tvären utmed så mycket av disken som möjligt och stod och jämförde två likadana (!) mjölkpaket i godan ro. Tittade på den ene, tittade på den andre, tittade på den förste igen, var inte den lite renare än den andre..?

Vad är det för fel på folk?


Sådärja, det var skönt. :-D


Satt igår och zappade omkring och fastnade där jag inte trodde att jag nånsin skulle fastna. Extreme Home Makeover på trean. Ooops.
Vanligtvis står jag inte ut med den där Tys eviga skrikande (framförallt inte i megafonen) och de gör det hela tiden så överdrivet - jag menar, vem ger sig på att riva en metallreglad gipsvägg med en hammare? Jo, bara för att de kan gå loss som faaan på den då och det ser coolt ut i tv... *suck*

Men.
Igår ramlade jag dit precis när det hade börjat och det visade sig att de skulle göra om Los Angeles Free Clinic, dvs en mottagning för fattiga, uteliggare, arbetslösa - i stort sett alla som inte har råd med den sjukförsäkring man måste ha i USA.
Deras lokaler var verkligen hur små som helst, den stackars receptionisten hade alla blankettfack på golvet under disken, deras genomgångsrum hade fem-sex sittplatser och de brukade vara sjutton på de mötena och så vidare. Samtidigt som de tog hand om jag vet inte hur många tusentals patienter varje år...
När de var för ett så ovanligt behjärtansvärt projekt kunde jag inte låta bli att fortsätta kolla och det visade sig att det var en tvåtimmars specialare just inför julen.
Alltså hade de lite flashbacks till sånt de gjort tidigare och deras "design team" åkte runt och hälsade på och kollade hur de hade det. En del besök blev verkligen äckligt amerikanska, som med soldaterna som blivit av med sina ben i Irak. Visst behövde de verkligen sina hem anpassade, men när organisationen "Home for our Troops" hjälpte till och började det vanliga rabblandet om a soldier standing up for USA, a true hero, a real American och flaggan skulle högtidligen hissas blev det bara för mycket...

Men ett återbesök träffade rakt i hjärtat på mig.
De hade gjort om ett hus där dottern i familjen hade en sjukdom som gjorde henne allergisk mot solljus, om hon utsattes för direkt solljus fick hon kraftiga reaktioner på det. Där löste de det genom att spänna upp stora segeldukar i trädgården och således kunde också hon vara utomhus!
Grejen med återbesöken var om de som blivit hjälpta ville hjälpa några andra, pay it forward som det heter och det var ju folk inte sena på så klart.

Det visade sig att hennes sjukdom var lindrig, hon kunde vara utomhus i skuggan på dagtid och klarade sig utan mörka solglasögon och så vidare, men de med en värre sjukdom kallad XP var riktigt illa däran. De tålde inte solljus alls och var tvungna att antingen sitta inomhus jämt eller täcka kroppen fullständigt om de skulle gå ut. Tänk burqan som talibanerna tvingade kvinnorna att bära så är du en bit på väg...

De stackars ungarna får ju aldrig göra allt kul som vanliga friska barn ser som självklara saker, så gänget löste det på ett lika coolt som genialt sätt: de såg till att Disney World hade öppet för en grupp ungar - på natten!
Första gången man såg dom tillsammans med sina anhöriga var när de samlades på en flygplats för att åka iväg och de dök upp i en massa olika, hemmagjorda skydd - det var allt från huvuddukar med solglasögon insydda via hjälmar till de obligatoriska handskarna och långbrallorna... Det var då jag insåg att herregud, de tål verkligen inget solljus alls! Föräldrarna hade ljusmätare med sig för att kolla att det inte var för starkt och framförallt, rätt sorts ljus - lampor var helt okej, men inte solljus...

Först när de var ombord på planet avslöjades det vart de skulle och som kidsen jublade!
När de kom dit var parken dessutom i full gång, massa Disneyfigurer gick omkring, berg- och dalbanorna gick, paraden, fyrverkeriet - rubbet!

Så när ungarna kramade om Snövit, dvärgarna, Askungen, Långben var det helt otroligt! Jublande glada, med ögon som tefat, upplevandes något de bokstavligt talat aldrig trodde de skulle få göra - och hela natten lång var Disney World deras, bara deras!

Kalla mig kärring, men tårar i ögonen var bara förnamnet...


Men naturligtvis får man aldrig vara glad. På slutet när de släppte in sjukhusfolket på sin nya klinik var det likadant. Här var det folk som verkligen behövde bättre lokaler, speciellt som de uträttar en så enormt bra sak...
Men med några minuter kvar (vet inte hur länge) tonades ljudet ner och en speaker började babbla om något vad det nu var, så man fick sitta och koncentrera sig på textremsan för att begripa vad som hände i programmet. Då fimpar de alltihop - mitt i en mening!

De var ju tvungna att veva sin aplånga jultrailer (den där en kör sjunger fram en massa programnamn) och hinna med den innan reklamen...
Av alla inkompetenta jävla klåpare på fel plats vid fel tillfälle tar detta priset! Vem slår jag ihjäl?

Så idag tänker jag inte titta på trean. ;)


Justja, sexfesten i fredags var jag nere några timmar på, rätt kul, men svårt för mig och Dude att leka DJs med bara massa brända omärkta skivor av skiftande kvalitet och utan hörlurar. Inte blev det lättare heller när ena spelaren hängde sig, haha...

I lördag var jag, Basse, Gripen och Jimmy i Skövde på bartömning! Skoj sittning (där våra rookies fick lära sig nåt om påhoppsgyckel, porslin och inte minst sittningsdisciplin, haha) och najs kårkväll därefter, även om köerna var lika långa som på alla andra pubtömningar... ;)
Vi knoppade i varsin soffa på Bat 6 och tog ett tidigt tåg hem - hemma redan vid tio.

Då datade jag lite och sov sen till fyra. Fem var jag nere på Akademien för lite förkör inför restaurangjulfesten på Harrys...
Hur mycket käk som helst, smarrig lax, men alldeles för kryddstark Janssontyvärr. Synd på min julbordsfavorit... Vi ölade på en aning, men väl vetandes att jag skulle upp vid sex på måndagsmorronen rörde jag mig hemåt vid ettsnåret.
Inte alls kul att gå hem när en massa skoj folk festar loss och det dessutom rör sig en massa snygga tjejer i lokalen, men vad gör man?

Igår var jag inte så pigg. Konstigt.


Men nu är det mat- och nyhetsdags! Rapport, here I come!
(fan vad blogg.se trilskades idag då)

Jag fattar ingenting.


Ing-en-ting!



Jag är fanimej inkompatibel.

Oh yes, mannen som är fullständigt ordblind på kvinnor har lyckats igen.

Här har vi honom, vi kan kalla honom Sören, som verkar ha en bra kontakt med en flicka. Inte vilken flicka som helst förresten, det är en flicka som Sören är intresserad av och vet ni vad, hon verkar inte vara helt oäven för samma tanke hon heller - även om det verkar vara lite hinder i vägen... Hur stora hindrena är, är Sören dock väldigt osäker på.

Sören och flickan träffas inte speciellt ofta. På dagarna har de helt olika saker för sig och på kvällar och helger har hon ofta fullt upp med att gno ihop lite extra pengar till hyran.
Men ibland springer de på varandra, framförallt på ett vattenhål de bägge frekventerar ganska ofta. Ibland är det så bra att de vet att de kommer att träffas där just den kvällen!
..men detta är något som gör Sören osäker.

Sören är nämligen utrustad med norra Europas sämsta självförtroende.
Han är inte så pigg på att berätta om det, men det hela bottnar antagligen i att han inte direkt var klassens populäraste person i grundskolan, man kunde faktist säga att han blev retad, utfryst, rentav mobbad i nästan nio år innan gymnasiet kom som en befriare.

Detta ligger väldigt djupt förankrat i Sören och han vet aldrig riktigt när han kan lita på andra personer. Framförallt när det kommer till det täcka könet.
Där säger ju traditionen att de ska spela ointresserade, avspisande, nobbande - och detta gör att Sören kastar in handduken på en gång.

Men det spelar också in när det kommer till de där flickorna som är lite extra intressanta. Många, många gånger har han blivit bränd av elaka flickor som bara retats med honom, så detta har fått honom väldigt osäker på området.
Faktum är att inte ens när han blir riktigt rejält upphånglad är han säker på om det kommer bli något eller inte.

Ni kanske inte tror det, men Sören är väldigt medveten om detta och han tycker inte alls om det. Verkligen inte. Men eftersom det är så djupt rotat i honom sen så många år kan han inte göra så mycket åt det, hur mycket han än vill...

När det kommer en flicka som Sören är intresserad av får han värsta sortens tunghäfta, han vågar knappt peta på henne av rädsla att skrämma bort henne och samtalsämnena faller platt till marken.
Men så kommer det en toksnygg flicka - då babblar Sören på som aldrig förr, eftersom då vet han att han inte har en sportslig på att få henne, då kan han slappna av och vara sig själv.

Låter det osannolikt? Javisst, det tycker Sören också, men icke desto mindre är det så det ligger till.

Det enda Sören vill är att hitta en flicka som tycker om honom för den han är, en glad allmänbildad skit, som är obrottsligt trogen och inte kommer ha ögon för någon annan...
Förutom möjligtvis Kristen Bell eller Alyssa Milano... ;-)


Hur som helst är Sören rädd att han bränt alla broar med den där flickan nu, speciellt efter kvällens debacle. Det var ju inte alls meningen!

..och nej, det är inte pojken i filmen som har skrivit brevet.



Dagens låttips:

Idag kommer jag helt gå emot mina principer och skriva om en låt jag skrivit om förut - helt beroende på textens innebörd. Jag har förr sagt att texten handlar om mig, men nu är det mer aktuellt än nånsin. Dessvärre.


Du jobbar på Domus i stan
Du öser upp Dagens på fat
Jag sitter ensam och lyssnar
När du annonserar ut mat

Din röst är så len som en ängels
när du ropar ut rätt efter rätt efter rätt
Men ändå känns allting så fel här
på restaurangens parkett

Men jag får skylla mig själv, Marianne
Andra grabbar ger du skinka, fläsk och isterband
Men jag som aldrig tagit Dagens Rätt ur din hand,
jag får skylla mig själv, Marianne

(talat)
Idag när jag gick in på Domus restaurang
Så tog jag mod till mig och gick till disken fram, Marianne
Jag fråga efter dej, men dom svara "Näe"
"Hon bor inte här längre"
"Hon har fått ett nytt jobb"
"på en bingohall"
"i Hudiksvall"
(/talat)

Är din röst lika len som en ängels
När du nu ropar ut numret jag aldrig fick?
För jag var för feg att ta steget
Och därför, därför gick det som det gick.

Så jag får skylla mig själv, Marianne
Men en dag besöker jag den stan dit du försvann
Och ropar någon "Bingo", då kan det va den man
Som fick skylla sig själv
(han får skylla sig själv)
Ja, jag får skylla mig själv
Marianne

Svenne Rubins - Jag får skylla mig själv, Marianne

Mycket I-landsproblem idag.

Vi satt och degade på jobbet och hade absolut inget alls att göra, lika lite som igår faktiskt. Det var så illa att vi började rota i pallarna med reklamationer som egentligen är avdelningarnas ansvar, men som de gör sitt bästa för att undvika...


Svängde ihop en chili con carne till middag och det blir man ju så förbanant mätt av...


iBooken ska med i jul, men vad ska jag ladda in för film att se på tåget?


Nåja.

Skövde på lördag är hur som helst spikat! Scarface fixar biljetter till sittningen och gästleg åt lilla mig, sen åker vi upp fyra pers och välter Boulogner! :-D


På Skivmässan på Kulturhuset hittar man alltid lite skoj skivor och den här gången nu i höstas blev det en dvd också! VH1 har en liten serie de kallar Storytellers, där artister får - inför en liten hängiven studiopublik - snacka fritt om sina låtar och naturligtvis riva av dom också.
Vilken jag hittade? Meat Loaf! :)

Ända sen jag hörde I'd Do Anything For Love (But I Won't Do That) när Bat Out Of Hell II (Back Into Hell) släpptes i början av 90-talet har jag varit fascinerad både av hans enorma röst - vilken omfång karln har! - och av Jim Steinmans arrangemang. En enkel flygel med det där speciella soundet och sen brakar det igång med både maffiga gitarrer och mäktiga stråkar... Oooh...
Svulstigt skulle många säkert kalla det, men då är det väl det! Jag skiter i vilket, för det här är hur bra som helst... Tyvärr missade jag Globen när han var där under Bat II-turnén, så detta var ett välkommet fynd!
Riktigt bra var det dessutom med en Meat i högform och som babblade på som fan mellan de långa låtarna - jag undrar hur mycket de blev tvungna att klippa bort? ;)


I morron är det pubtömning, då ska jag gå ner och ta en försiktig öl och snacka ihop mig med de andra om Skövderesan.
Fast eftersom vi har så löjligt lite att göra på jobbet kanske man kan ta sovmorron på torsdag så man vågar sig på två öl? ;-)


Dagens låttips:

Ja jävlar, det var länge sen. Gissa dagens artist?
Aber natürlich is es Meat Loaf! Från Welcome To The Neighborhood plockar jag sista spåret, en underbar liten ballad som heter Where Angels Sing...

Where angels sing
Where angels sing
Where lies can't hurt me
The flesh desert me
No in or out
No loss or doubt
No living with or doing without
Where money ain't the power king
And kindness is a most precious thing

Where angels sing
Where angels sing
Where time means nothing
No hustle
No-one rushing
No dark of night
No hate or spite
No wrong or right
No day or night
No town and no cities
There's no pain and no pity
Where hunger is no longer
And a good man just gets stronger

Where angels sing
Where angels sing

Satt och slözappade och hittade Harry Potter och de vises sten som just hade börjat (typ) på femman, så eftersom jag inte hade sett den stannade jag kvar där och såg den. En lite småcharmig film med schyssta specialeffekter och en jädrans massa känt folk i rollerna.
Alan Rickman hade en bitter, sarkastisk roll som vanligt, John Cleese tittade förbi och så vidare. :)

Men det bästa kom efter filmen, eller rättare sagt när eftertexterna hade börjat rulla och - i bästa reklamkanalsanda - en speaker började babbla om vad som kom efter filmen. Det visade sig att de kör filmen igen, fast i morron eftermiddag och med svenskt tal! Där är det nån som har tänkt efter faktiskt, inte ovanligt att sådana här filmer tilltalar även vuxna, men vi vill ha engelskt tal och svensk text, så då kör de filmen som niobio.
Dagen efter rullar den igen, fast då för småkidsen med en lämpligare tidpunkt och med svenskt tal.

Tumme upp!

Men nu blir det sova säng, ska fortsätta röja i rövarkulan i morron är det tänkt.

(förresten brändes Julskiva anno 2006 idag, traditionen håller i sig...)

Man är en rätt fascinerande natur egentligen.

Jag har inga som helst problem med att gå upp inför en massa personer jag inte känner och börja snacka om vad som helst, i föreläsningsform, presentera mig själv, muntlig tenta - you name it.
Även om jag är oförberedd är det inga problem att kasta sig ut på slak lina, för det mesta ror jag iland det hela utan större problem.

Men när det kommer till den sociala biten är det sju resor värre.
Ta en så enkel sak som att föra en vettig konversation med någon "av intresse" så att säga. En mussla är fan pratgladare än en politiker i valrörelsen i jämförelse med mig. Allt bara låser sig och jag kommer inte på ett smack att kläcka ur mig... Alternativt kommer det nåt fullständigt katastrofalt.
Det tillsammans med att jag är fullständigt ordblind för det här med subtila hintar är ingen vidare lyckad kombination om man säger så. ;-) "Fan vad den där bruden stötte på dig!" "Va? Närdå? Vem..?" Man kan bara spekulera i hur många tillfällen jag missat på grund av det...

Jag är inkompatibel helt enkelt!


Det är när man tänker på det jag blir så förbannad på exempelvis en artikel i Expressen/Aftonbladet (vilken det nu var) i veckan. Nåt om singelskolan, hur man raggar eller hur rubriken nu löd.
Vad var de genomgående tipsen till tjejerna? Jo, spela svårfångad, låt honom inte tro att du är intresserad, han ska få kämpa och så vidare.

Jamen tack så jävla mycket! Vad händer då med oss med lite taskigare självförtroende om det är noll respons från objektet i fråga? Jo, man svär inombords och börjar uppgivet titta efter nåt annat eftersom det uppenbarligen inte fanns intresse.

Det är nu många tycker att "det är ju mannens uppgift att vara den som uppvaktar" men i samma anda självklart tycker att hushållsarbetet ska vara jämställt och lika lön för lika arbete. Get my drift?

Är en tjej intresserad är det väl inte för mycket begärt med lite agerande från den sidan också? Bara för att man visar intresse betyder det inte att man är 'lösaktig'...

(förresten, en grabb som betar av många tjejer är det ingen som höjer på ögonbrynen åt, men en tjej som gör likadant blir bespottad för att sära på benen för alla...)


Det om det.


Satt och kikade mera på Bostad Stockholm idag och försökte koncentrera mig en aning - det är lätt att man blir lite väl exalterad när man hittar schyssta lägenheter. ;-)
Hittade som sagt en tvåa i Vällingby på 60 kvm som låg på 4200 i månaden - billigare än min etta på 60 kvadrat i Jönköping! Ledig från första mars och om jag, i dagsläget, skulle anmäla mig på den skulle jag stå först i kön!
Men! Varför är den så billig?

Är det ett ruttet område? 
Det tror jag inte, den ligger ett kvarter norr om Vällingby Centrum och vad jag vet är det inget större fel på det området.
Är kåken sunkig som fan?
Tja, av fotot utifrån på hitta.se ser det helt okej ut, planlösningen verkar vettig, men man vet ju inte hur det ser ut inuti dessvärre. Där ligger väl min största misstanke kanske. För all del tror jag det är Svenska Bostäder som är hyresvärd, dvs allmännyttan, men även de kan ju misslyckas med vissa hus.

Men om vi då lugnar ner oss några hekto och tänker efter - vill jag verkligen bo fyra stationer från ändstationen på gröna linjen? Eller vill jag bo centralare åtminstone ett tag?
När jag accepterar en lägenhet nollställs nämligen min kötid och jag börjar om från början igen, då gäller det att inte ta första bästa utan ett ställe där man kan bo tills man har råd att köpa något eget. Vill jag då bo lååångt ute i förorten?

Långt att ta sig hem när man svirat inne i stan juh. :-]
Dessutom när jag en dagdröm om att ha en riktig liten kvarterspub att sitta och ta en öl på efter jobbet, där bartendern känner igen en och man sitter och snackar skit med stammisarna - allt i bästa Cheersanda! Det lär det inte finnas i Vällingby och de som finns tror jag det är rätt stor Lilla Paris-varning på...

Alltså får jag nog bita lite i suräpplet och bo litet och dyrt ett tag. Men centralare!

Min dröm är ju Kungsholmen, det vore så jävla underbart! Riktigt centralt och utmärkta kommunikationer, men ändå ganska lugnt och gott om grönområden.  Typ Stadshagen eller Fredhäll... Ooohh... 


Ursäkta, men nu ska jag drömma vidare ett tag... ;-)

Jajemen, han kom tillbaka med pukor och trumpeter vill jag lova!

Hittade ett schysst jobb på en byrå i Stockholm och satt och knåpade på en ansökan. Var ju tvungen att sticka ut lite i ansökningshögen, så jag fimpade Word till förmån för Quark XPress, vände till liggande A4 och lekte fram en riktigt schysst ansökan.
Men för att undvika konstigheter när de öppnade filen exporterade jag det till pdf, men filen vart gigantisk! Över 10 mb för några textblock och en inscannad namnteckning? Fet chans...

Efter ett tag fick jag tips om att med Adobes PDF-Writer skulle det gå mycket bättre, letade rätt på den och si, det gjorde det!

Men... så kom jag på att jag hänvisar till min cv på nätet för lite utförligare info (man har ju sysslat med en del under åren) och den är rent ut sagt skitful - den måste vi ändra på!

Den började se bra ut - då ballar datan ur med så konstiga fel att det blev Format C:, nyinstallation av Windows och sen sätta sig att installera alla program igen.
Sen börjar min fina nya layout för hemsidan konstra. Det ser strålande ut i Opera, efter ett litet hack ser det lika bra ut i Firefox - men i IE...
Kan säga att jag har fortfarande inte fått ordning på varför i hela helvete det åker isär i den där skitwebläsaren. Det är allmänt känt att IE läser htmlkod som fan läser bibeln, så det är inte helt lätt att fixa till det. Dessvärre kan man ju inte bara skita i Exploder eftersom så många har gått på Microsofts nit om att Internet är lika med Explorer.

Usch vad tragiskt det är.

Så jag kunde inte söka det där guldjobbet - den gamla layouten kunde jag inte med att länka till och den nya är ju fortfarande inte klar. Shait!


I fredags fick jag tag på en DN Bostad och det är alltid intressant läsning! Tyvärr är det rätt deprimerande läsning också, då bostadpriserna är rent bisarra i Stockholm... Satt och tittade på en tvåa i Solna (nära Råsunda!) på 55 kvadrat och 2326:- i månaden. Utgångspriset var en spottstyver från 1,2 miljoner, så man kan ju bara fantisera om vad den kommer sluta på.

Till yttermera visso räknar alla kalkyler med att man lägger 10% av köpeskillingen som kontantinsats! Jovisst serru, jag har 120 000 spänn här i madrassen - eller inte.
Alltså får man ta de stålarna som ett topplån och heeelvete vad dyra de är!
Nordeas kalkyl på nätet räknade med en månadskostnad (innan skattereduktionen) på runt 4500 med 10% cash. Med det som ett topplån åkte det upp till strax över 7000!

Förresten, att räkna bort skattereduktionen från månadskostnaden ska man inte låta sig luras av, den faktiska kostnaden per månad är den högre, sen får du tillbaka skattereduktionen via deklarationen. Trevligt då, men varje månad måste du trots allt betala in den.


Alltså är jag hänvisad till Bostad Stockholm och den kommunala kön. Som omtalat tidigare har jag stått i den sen 1999 och jag börjar komma högre och högre upp i listorna när man kikar på de lediga lägenheterna! Fast man har ju ingen chans på de riktigt billga som ligger någorlunda centralt - de snor skitungarna som stått i kön sen de föddes... *grrr*

Men det finns guldkorn kvar åt oss vanliga dödliga också! Hittade en tvåa i Vällingby som jag skulle legat etta på, 62 kvadrat och lägre hyra än vad jag har idag! Shiiiit vad jag var sugen på att klicka på "Anmäl intresse"... ;-)
Likaså var det en tvåa i Fredhäll på Kungsholmen ledig, riktigt kalasläge, men där hade man inte en janne mot 80-talisterna...

Det riktigt sura är att jag inte lär ha råd med 60 kvadrat som jag har idag, utan det lär bli nåt mindre. (att slå ner bopålarna riktigt långt bort alternativt i ett ghetto som nordvästra Spånga (Tensta, Rinkeby osv) går fetbort) Den sura biten är att jag är bortskämd som fan med min etta på 60 kvadrat - allt kommer ju kännas som en skolåda efter det här! Fan att man ska bo så bra, haha...

Nåja, vi får väl se hur det går.
På sistone har jag funderat mer och mer på hur min framtid ska forma sig egentligen. Jag kan inte säga att jag har tråkigt på jobbet, men jag vill ha mer utmaningar, jag vill jobba med det jag är utbildad för, jag vill använda mer program i datorn än Explorer (tvitvitvi), Outlook och ett textbaserat fönster mot en applikation på en Linuxmaskin...
Där ser jag alltså ingen framtid, men jag tänker inte heller söka nya möjligheter här i stan eftersom min hemlängtan till tunnelbanestaden bara har vuxit sig större och större det senaste året. Det skulle vara ett ritkigt fantastiskt guldjobb i så fall, men jag tror faktiskt inte de existerar här i stan.

Hemåt alltså, men hur?
Det har ju redan konstaterats att det är i princip omöjligt att få jobb i Stockholm när man har anställning i en annan stad och ska säga upp sig, säga upp lägenhet, packa och flytta innan man kan göra sin första dag på stället.

Så hur ska man röra sig norrut då?
Lägenhetsbiten är ju inte så akut eftersom jag kan bo på Ekerö i början, men där är det stora hindret som sagt att hitta ett jobb så man överhuvudtaget har en anledning att flytta till att börja med.

Detta ger alltså att den enda egentliga möjligheten som är kvar är en balans lite på slak lina: säga upp sig från jobbet, säga upp lägenhet och flytta hem utan att ha ett jobb. Fördelen med det är att då är man på plats i stan och kan börja jobba dagen efter, men frågan är hur populärt det är hos päronen att skrota omkring hemma utan a-kassa i två månader eftersom man sagt upp sig själv.
Jag lär ju få slita en hel del hemmavid om man säger så. :]

Förresten ska syrran bygga ut övervåningen på radhuset framåt våren, där lär man ju få en hammare i näven snabbare än man hinner säga Platsbanken, haha...


Nähej, end of the rant for today. I morron är det fredag och sen är det helg! Hade ju tänkt dra till Hermans Julphest i Trollhättan, men det sket sig. Dels är det lite innebandytema numera och varenda jävel här i stan var ju på Spiikbandyn för bara nån vecka sen. Dels är det alldeles för dyrt att åka solokvist i Bettan dit. Försökte sy ihop en tåg-eller-buss-resa förra året, men att åka över Göteborg kändes som en lång omväg...

Istället får man rikta blickarna mot Skövde! Det var faktiskt B som tipsade om det, nästa lördag är det pubtömning, så nu har jag börjat dra i lite tåtar för att få ett gästleg, sen kan det bli party i alla fall! ;)


Förresten känns det alldeles tomt, så här års brukar man ha fått en inbjudan till Julfäscht på K6. En era har gått i graven... :-(


Nu ska jag vara nyttig och käka sallad till middag!