RIP Hultsfred...

Full fart på jobbet på P&L (dvs sitta på ett kvavt kontor och hålla reda på körningar) och Jocke ringer: "Hultsfred är inställt!" Men eftersom han är av den skämtsamma typen kollar jag på nätet samtidigt och jodå...

 

Hultsfred är inställt.

 

Fan vad trist! Hur ska man nu kunna kvista förbi Träsket med alla ingrodda festivalare? Hur ska man nu kunna knalla förbi Pampas och spontant stanna vid en konsert? Hur ska man nu kunna sitta i strandkanten vid Hawaii med ett grekiskt grillspett i näven och vänta på en headliner? Hur ska man nu kunna dricka öl backstage..?

 

Jag hoppas de lyckas återuppliva festivalen så småningom, men nu känns det bara ledsamt. :(


Nya tag!

Nej, nu har det varit tomt och tyst här ett tag för mycket.

 

Inte för att det händer så vidare värst mycket, men ändå. Jag jobbar, äter och skiter. ;)

 

Det största på sistone var väl Siestafestivalen för Musicstage i slutet av maj, jag och tre till som bevakade en liten festival i Hässleholm. Två som plåtade och jag och en till som skrev recensioner. Galet mycket jobb, men hur kul som helst och hade det varit liiiite varmare på nätterna (hittade frost på tältet en kväll när vi skulle natta oss) hade det varit klockrent. Men litet smidigt festivalområde på stans gamla regemente, presscenter skapligt nära och stabil internetuppkoppling kan man inte klaga på. 53 mil enkel resa var däremot jävligt långt...

 

Mitt under Siesta får jag ett mail från Sweden Rock: Du har fått pressackreditering samtliga dagar, bara att komma ner och hämta armbandet. Sweeeeet! Äntligen ska jag få komma dit!

Men samma dag jag kommer tillbaka till jobbet får jag klart för mig att alkisen fått ett återfall och är borta ett bra tag. Eftersom vi var kort om folk redan innan sket det sig alltså kapi-jävla-talt med min resa till Blekinge...

Jag vill lova att samtliga på jobbet hörde min klagosång om det. Inte bara för att jag var skitsur för att jag missade SRF utan också en subtil känga till chefen att han har för lite folk. En går på 25%, dvs jobbar 11-13 om dagarna, en pensionär har fått komma tillbaka till verkstan, han gick egentligen i pension förra sommaren och har jobbat igen sen jul... Och så kommer det fortsätta, snittåldern är skithög. Ännu en går halvtid och det är han som är bäst på elektronik - när han försvinner blir det svårt med felsökningen...

 

Jaja, det är som det är. Jag letar nytt, lita på det!

 

Nu står Peace&Love och Hultsfredsfestivalen på schemat! I morron sätter jag mig på tåget upp (Teresa har bilen och Pelle lyckades in sy ihop nån hämtning av bil + folk här i stan) och sen är det jobb veckan ut! Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra... :)

Jag har ju kört artister i tre (eller är det fyra?) år och stortrivs med det. Men i år har de övertalat mig till en ny tjänst - att ha koll på bilarna så de är schyssta, se till att de laddas med frukt/läsk när de ska iväg, att de är tankade osv. Hur mycket egentligt jobb det är har jag ingen aning om.

Men jag klagar inte om jag kan kila iväg och kolla på lite fler spelningar än tidigare. ;)

 

Sen är det Hultsfred och där har det också hänt saker! Igår (söndag) var jag på möte i Sundbyberg om det, från elva till halv åtta...

Jag är nämligen tillbaka inom stage security (till skillnad från förra årets vända i entrén) och nu ett pinnhål upp. På väg hem från Örebro och Tjälis blev jag headhuntad via sms till att bli skiftledarassistent. Hoppsan.

Jag är fortfarande inte helt hundra exakt på vad jag och Jocke (som alltså är skiftledare) ska göra, men vi verkar bli länkar mellan Head of Security som har det övergripande ansvaret för kravallen (diket mellan kravallstaket och scen) och de som faktiskt jobbar där med att se till publiken, langa vatten och lyfta över folk.

Vi får se!

 

Nu ska jag fortsätta överdosera fotboll för nu är det Brasilien-Chile i åttondelsfinal i VM!


George Michael vet...

There ain't no point in moving on
Until you've got somewhere to go
And the road that I have walked upon
Well it filled my pockets
And emptied out my soul

All those insecurities
That have held me down for so long
I can't say I've found a cure for these
But at least I know them
So they're not so strong

You look for your dreams in heaven
But what the hell are you supposed to do
When they come true?

Well there's one year of my life in these songs
And some of them are about you
Now I know there's no way I can write those wrongs
Believe me
I would not lie you've hurt my pride
And I guess there's a road without you

But you once said
There's a way back for every man
So here I am
Don't people change, here I am
Is it too late to try again?
Here I am