Sällan studsar en termos

Lite mycket på sistone...

P&L var lika kul som vanligt, lite mindre köra och lite mer sitta på (det galet kvalmiga) kontoret än tidigare. Många vändor till distributionen för att hämta frusk, läsk och sånt eftersom jag var ansvarig för att våra små kylbagar skulle vara laddade med lite ätbart för våra stackars artister.

Sen var det en vecka ledigt eftersom Hultsfred inte blev av, det använde jag till allmänt turistande i stan (guidning i Riksdagshuset bland annat) eftersom man alldeles för sällan är turist i sin hemstad...

..och sen dess har jag jobbat. De fyra första veckorna efter ledigheten spenderades på jobbet med ständig övertid, vi var för få i butiken för att kunna jobba normala tider (7-16 eller 8-17) så det var kommenderat 7-17 alla dagar. Faaan vad den där sista timmen är seg.

När butikschefen kom tillbaka fick jag en massa listor i händerna, inventeringens efterbörd kan man väl säga. Under inventeringen var jag ju i Borlänge, men det fick jag äta upp nu kan man säga.

Två pers lyckades logga in på fel lager när de höll på med en hylla med reservdelar - istället för butiken loggade de in på en av servicebussarna i datorn, så när de räknade butikens grejor loggades det på servicebussen som helt plötsligt hade väldigt märkliga saldon. Där fick jag gå igenom hela den hyllan (som både är lång och hög med många hyllor) för att kontrollinventera allt och rätta saldona både i butiken och i bilen.

Sen kom nästa lista - dessa grejor hade vi saldon på innan, men noll nu. Varför? Utred och åtgärda. Vår inventering går till så att vi nollställer samtliga saldon och inventerar sen upp det vi hittar as we go along. Enklast så när man har en serviceverkstad som inte alltid skriver upp vad de tar...

Så nu gick jag med en lista som sträckte sig över en tio-tolv sidor med sådant vi alltså borde ha hemma. Men eftersom det nu gått en månad sen inventeringen hade vi dels säkert hittat en del felaktiga saldon och åtgärdat dom och dels hade det beställts hem nya varor eftersom datorn reagerade på att saldot var noll och beställde enligt beställningspunkten.

Gissa om det var ett evigt springande till datorerna hela tiden..? Den listan tog en vecka.

I helgen var det Sonisphere och jag fick pressack dit! Hittade mailet i skräpmappen (!) bara en vecka innan, jävla röta att jag fick för mig att leta där också...

Gav mig iväg vid halv ett i lördags lagom bakis efter balunsen i fredags, stannar på McD för att trycka i mig två burgare och lyckades sen komma med tunnelbana nummer två mot Universitetet - jag var inte helt ensam på T-centralen om att åka åt det hållet..?

Ut på campus och sen en promenad på säkert en kilometer om inte mer, lite längre än vad jag trodde. Men Anthrax skulle gå på vid halv två, så när jag kom till entrén vid tjugo över ett kände jag mig rätt säker på att hinna.

Men jävlar i havet vad jag sket mig i näven där.

Jag hittade "Press/guest/vip" på en skylt och ställde mig i kön, sådär femtio meter lång. Hoppsan. Nåja, det går väl rätt fort. INTE!

Det visade sig att de hade press (vi som skriver/fotar/filmar) hade samma incheckning som gästlistan (polare) och vip (patrask), men även köpta vip, dvs de som köpt en vanlig biljett men lagt runt tusen spänn extra på att få ett backstageband och en t-shirt.

Efter tjugo minuter hade jag kommit femton meter och började bli lite lätt stressad - för att inte tala om förbannad.

Då upptäckte jag att kön också gick från andra hållet och den var bra mycket kortare - omgruppering! Men det stod fan still. Vi pressfolk var förbannade på att stå i samma kö som vipparna, vi hade jobb att sköta! Samtidigt var vipparna förbannade på att vi stod i samma kö som dom, de var ju vip!

Jag fattar inte att de kunde ha så jävla dålig organisation! Sonisphere är en internationell festival, de ska föreställa proffs! När jag väl kom fram till luckan och fick mitt armband var klockan halv tre - jag hade stått i den förbannade kön i över en timme!

Anthrax hade jag missat helt, men de bredvid mig i kön var än mer förbannade, de skulle filma en bokad intervju med ... Anthrax.

Okej, det hade börjat regna medan vi stod i kön och det fortsatte det med hela dan och hela kvällen. Små uppehåll ibland och under hela Iron Maiden - men mestadels ihållande och riktigt ordentligt ett par gånger. Så vad händer då när 40 000 pers är på samma gräsmatta? Det blir inte lite blött, det blir inte lite lerigt - nej, det blir en decimeter blöt lervälling över hela området. Hela.

På ett ställe såg jag plattor utlagda, i övrigt var det den värsta lera jag sett i hela mitt liv. Det fanns inte en enda plats där man kunde stå torrskodd, det var vattenfyllda lerpölar och leriga vattenpölar överallt.

Men det fanns väl öltält och annat att ta skydd under? Tja, öltälten var under tak, dvs bardiskarna. De som ville ha öl fick köa i tio minuter för att öht komma in på ölområdet, sen var det trekvart till för att få tag på en bärs.

Dessutom var det åt helvete för mycket folk där. 47 000 pers hade de klämt in på området och dels kom man ingen vart och dels var ju leran än värre av så mycket trampande. Jag gick från presstältet och fick armbåga mig fram mot Mötley Crüe - när jag får scenen inom hörhåll hör jag Shout at the devil - när jag sen hittade en setlist på nätet visade det sig att det var tredje låten...

I presstälten (de var två små) satt vi förvisso under tak och kunde plocka på oss regnponchos, men strömmen gick hela tiden och uppkopplingen lade av jämt den med. Tjohej!

Nåväl, Hammerfall var bra, Slayer var högljudda, Iggy var konstig, Alice var lika underhållande som alltid, Mötley var ganska kassa och Maiden var jävla bra.

Bäst var att Alice Cooper körde Feed My Frankenstein, en låt som är lika snuskig som Zappas Bobby Brown om man tänker till lite, haha... "Let me drink your wine from your fur tea cup". ;)

På väg hem såg jag en sjuttio meter bred orm av folk på väg bort mot tunnelbanan vid Universitetet och eftersom det nu hade börjat hällregna igen såg jag framför mig en toksmockad perrong med 40 000 dyngsura rockers - jag gick åt andra hållet mot Storängsbotten och hittade en buss istället. ;)

..och i söndags var jag i Långholmsparken och såg Love Antell (tja..), Dundertåget (bra, med riktigt bra slut), Sophie Zelmani (vackert), Laleh (rolig) och... (håll i er nu) Lasse Winnerbäck.