Sällan studsar en termos

Dags igen för årets vidrigaste dag alla kategorier...

Dagen då det är politiskt korrekt att håna alla singlar, att gnugga in det i ansiktet på dom, att inte bry sig ett smack om hur en stor del av befolkningen mår.

Den ena av kvällsblaskorna har hela veckan haft en sån där spalt där "mannen på gatan" får en fråga och så får fyra-fem pers svara på det med bild och allt. Inte på en sida heller, på nästan varenda uppslag var det med.

Frågan var givetvis nåt i stil med "Vem vill du hälsa till på Alla hjärtans dag?" och hade de tagit med en enda som svarade att denne var singel?

Nä.

Figures.


Själv fortsätter man harva i ensamhetens skärseld.

Dessutom verkar det ha gått troll i det här. Sprang på något trevligt på nyår, men dessvärre bor hon sådär 45 mil bort. Hurra, hurra.

På puckofesten förra veckan snackade jag en del med en tjej vars telefonnummer jag fick på fyllan och villan nånstans på småtimmarna innan hon gick hem. Absolut ingenting hände, ingenting sånt, men kommentaren från en polare kom ganska snabbt och lakoniskt: "Dröm och glöm, hon är gift..."

Jag ger fan upp.

I de här lägena vill man inte ens tänka på alla de man missat under åren, men man gör det ändå - det kan inte hjälpas...


Det är fredagkväll, klockan är halv elva och nu tänker jag gå och lägga mig.


Robyn - Be Mine (unplugged)

For the first time, there is no mercy in your eyes
And the cold wind is hitting my face and you're gone
And you're walking away
And now I'm helpless sometimes
Wishing's just no good
'Cause you don't see me like I wish you would

'Cause you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine

There's a moment to seize everytime that we meet
But you always keep passing me by

No, you never were, and you never will be mine...