Heartache every moment
Igår var det ett jippo på Debaser för papperslösa som inte får den vård de ska ha enligt FN-konventioner hit och folkrätten dit, ett gäng artister och mycket folk.
(jadå fröken Hedström, du får texten i morron) ;)
Två stora intryck gavs, det första var Sweptaways vilket jag inte visste ett smack om, men det visade sig vara 25 tjejer helt klädda i svart och vitt, dessutom med en inte så liten touch av 1920-tal och vaudeville - riktigt coolt!
En kör alltså och innan de drog igång tänkte jag i mitt stilla sinne att detta skulle verkligen behöva vara något i hästväg för att imponera på det vanliga Söderklientelet som klär sig konstigt och gör allt för att se "svåra" ut...
Men jävlar i havet vad bra det var! Först en låt jag inte kände igen, som jag fick förklarat för mig hette "They Don't Really Know About Love" (har tydligen gjorts av Pengabrorsan), men sedan dök en låt upp jag kände igen som en rnb-dänga, "I'm The Worlds Greatest" och nu började det gnolas med i publiken.
Det stora jublet kom när vi kände igen nästa låt och det jublades verkligen - Electric av Leila K!
Nu när jag Youtubat lite kände jag igen dom, de var ju med på P3 Guld i vintras där de sjöng de nominerade bidragen!
De kör Electric hos Lantz i P4, lite mer av stuket som var på låtarna igår. Hoppa till 3.00 så slipper ni intervjun innan. ;)
Riktigt jävla coolt! =D
Dock är det inte full kör på något av klippen, de var ju 25 pers igår och dels hörde man stämmorna bättre och dels blev det bra mycket mer tryck... :)
Men det var inte det jag skulle komma till. Robyn var ju också där...
Jag tyckte det var lite lustigt att hon skulle köra innan Weeping Willows som avslutade kvällen, Weeping är ju inte direkt det upbeat partytempo som Robyn, ett stuk som brukar ligga sist i spelprogrammen.
Det visade sig att det var Robyn och en kille på piano, dvs väldigt softa versioner av hennes låtar och jösses jävlar vad bra det var!
Speciellt Be Mine når oanade höjder med texten när det inte är ett halsbrytande tempo på musiken...
For the first time, there is no mercy in your eyes
And the cold wind is hitting my face and you're gone
And you're walking away
And now I'm helpless sometimes
Wishing's just no good
'Cause you don't see me like I wish you would
'Cause you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine
There's a moment to seize everytime that we meet
But you always keep passing me by
No, you never were, and you never will be mine
(jadå fröken Hedström, du får texten i morron) ;)
Två stora intryck gavs, det första var Sweptaways vilket jag inte visste ett smack om, men det visade sig vara 25 tjejer helt klädda i svart och vitt, dessutom med en inte så liten touch av 1920-tal och vaudeville - riktigt coolt!
En kör alltså och innan de drog igång tänkte jag i mitt stilla sinne att detta skulle verkligen behöva vara något i hästväg för att imponera på det vanliga Söderklientelet som klär sig konstigt och gör allt för att se "svåra" ut...
Men jävlar i havet vad bra det var! Först en låt jag inte kände igen, som jag fick förklarat för mig hette "They Don't Really Know About Love" (har tydligen gjorts av Pengabrorsan), men sedan dök en låt upp jag kände igen som en rnb-dänga, "I'm The Worlds Greatest" och nu började det gnolas med i publiken.
Det stora jublet kom när vi kände igen nästa låt och det jublades verkligen - Electric av Leila K!
Nu när jag Youtubat lite kände jag igen dom, de var ju med på P3 Guld i vintras där de sjöng de nominerade bidragen!
De kör Electric hos Lantz i P4, lite mer av stuket som var på låtarna igår. Hoppa till 3.00 så slipper ni intervjun innan. ;)
Riktigt jävla coolt! =D
Dock är det inte full kör på något av klippen, de var ju 25 pers igår och dels hörde man stämmorna bättre och dels blev det bra mycket mer tryck... :)
Men det var inte det jag skulle komma till. Robyn var ju också där...
Jag tyckte det var lite lustigt att hon skulle köra innan Weeping Willows som avslutade kvällen, Weeping är ju inte direkt det upbeat partytempo som Robyn, ett stuk som brukar ligga sist i spelprogrammen.
Det visade sig att det var Robyn och en kille på piano, dvs väldigt softa versioner av hennes låtar och jösses jävlar vad bra det var!
Speciellt Be Mine når oanade höjder med texten när det inte är ett halsbrytande tempo på musiken...
For the first time, there is no mercy in your eyes
And the cold wind is hitting my face and you're gone
And you're walking away
And now I'm helpless sometimes
Wishing's just no good
'Cause you don't see me like I wish you would
'Cause you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine
There's a moment to seize everytime that we meet
But you always keep passing me by
No, you never were, and you never will be mine
Kommentarer
Trackback