En fredag i mitt liv.
Jag börjar dagen med konststycket att stänga av larmet på mobilen (vilket kräver tre olika knapptryckningar i rad) och vaknar således lagom till min buss går.
Kastar mig ur sängen och lyckas på något sätt hinna med en som jag "bara" kommer tio minuter för sent med.
Börjar dagen som vanligt med att peta igång datorerna i "kassan" och knappa in ordrarna som vår utesäljare mailat in kvällen före. När J dyker upp vid åtta tar hon över kassan, trots att hon är anställd för att sitta med ekonomin inne på kontoret där det när hon är i kassan är en stol tom till de andra tvås förtret, och jag försvinner ut på lagret för att plocka de ordrar jag just knappat in eller ta hand om inleveranser som inte hunnits med dan innan.
Sen lallar jag runt resten av dan och försöker hitta på nåt att göra. Tillbringar en halvtimme vid olje- och kemhyllorna med att rensa kartonger och skära upp nya till exempel.
När jag tar kassan när J är och fikar står det ett batteri på ena sidodisken med två följesedlar utskrivna och jag får veta att ett taxibud kommer för att hämta dom till Luftfartsverket på Arlanda. Okej, inga problem.
Strax därpå kommer butikschefen, min närmsta chef, och säger att jag får ta dieselbussen (min tjänstebil, haha) och köra batteriet till Arlanda istället. Jahopp.
J kommer tillbaka till kassan och jag går för att hämta kepa, solglajor och nycklar. De senare hängde inte på första stället, inte på andra stället och de låg inte heller på tredje stället, så när jag går in på kontoret för att titta i nyckelskåpet där undrar högste hönset vad jag gör?
- Jag letar efter nycklarna till dieselbussen...
- Den är utlånad! (dvs återigen utlånad till nån kund eller nåt utan att vi i butiken vet det när vi lovar kunderna snabba leveranser, min anm) Vad ska du med den till?
- Jo, ett batteri skulle köras till Arlanda...
- Nej, det ska gå med taxibud!
- Jaha, jag fick höra att...
Nu kommer butikschefen från ett angränsande rum eftersom han hört oss snacka:
- Det var jag som ändrade till att vi ska köra ut det, jag gjorde ordern och missuppfattade LFV, så det är lite mera bråttom än jag trodde och...
- Nej, nu tar vi taxibud, gör som jag säger! (det senare är ett exakt citat)
Butikschefen och jag tittar på varandra och rycker på axlarna ungefär, återigen ändrade uppgifter, ingen ovanlighet.
Fem minuter senare kommer butikschefen med beskedet att jag ska köra ut batteriet i alla fall, fast nu i högste hönsets V70...
- Jaha, här är nyckeln, det är en vit V70, den står därute.. (no shit?) Vet du hur man kör en Volvo..?
Nåja, jag tar nycklarna och kör mot Arlanda. Enligt följesedeln ska jag till Grind 1, sedan hus B3.
Svänger av E4 och ser skyltar mot Grind 1 direkt. Tackar!
Men detta var alltså i fredags. Vad hände då?
(tänk avslutad Irakkonferens och massa höjdare som ska hem)
Massa avspärrningar överallt och högvis med Harry Haffa utströsslade i varenda korsning...
Vissa hade det bra (som de som ställde polisbilen på en jätterefug i en rondell och satte sig i skuggan i en slänt) och vissa hade det sämre (som den som helt allena stod på en mindre refug vid en rondell och försökte gömma sig för den gassande solen bäst det gick i skuggan av en skylt)...
Väl framme vid Grind 1 var det än mer avspärrningar, en massa vakter och en lagom kö bilar framför gaten märkt "Fordon utan tillstånd" (där jag utan vidare ansåg min ingå) som blev genomsökta. Jag såg inga bombhundar, men de var väl inne i bilarna och nosade runt.
Hus B3 låg innanför grinden och jag blev beordrad (japp) att ringa de nummer jag hade för att se om de kunde komma till grinden eller nåt.
Ringer, får svar och säger att jag har ett batteri för leverans och att det var byst med mässing vid grinden. "Jotack, vi kommer ju knappt in själva" var det något uppgivna svaret jag fick, haha...
Hur som helst blev det en u-sväng när jag väl hittade hål bland avspärrningsbanden, tillbaka och runt runt runt, förbi tornet, förbi GateGourmet, förbi massa annat tills jag tyckte att var faaan är B3? Stannade vid en stor grind med vaktkur och hela baletten samtidigt som en budchaffis går in där. Han skriver in sig i en loggbok, kliver fram och tillbaka genom en metalldetektor (!) och går sedan ut till sin bil och kör in genom grinden som de två väktarna öppnar. De sitter där men lyfter inte ett finger i onödan... Men jag fick veta att jag skulle fortsätta en bit framåt till.
Oh yes, där är LFVs varumottagning i hus B3! Men.. då behövde man tydligen inte köra genom Grind 1 trots allt..?
Nåja, de får sitt batteri så de kan sätta det i sin bil så den bilen kan köra ner till Bromma Flygplats och mäta nåt. Bromma ligger inom synhåll från jobbet... :-D
Dagen tar så småningom slut, jag tar bussen hem och hoppar ur jobbkläderna och i mina vanliga - här ska gås på kalas!
Men först ska presenterna slås in och det snabbt, kalaset är redan igång borta i Hässelby... Där är det schyssta silverpappret jag hittade på Ackis igår, rensa köksbordet, rulla ut pappret, oj det är plast först, väldans massa plast, vafaaan det är ju cellofan...
Smart att ha cellofan bland vanligt presentpapper, väldigt smart, tack tack...
Okej, vafan gör jag nu? Annat papper har jag inte och det närmsta jag kommer är julpapper nere i källarförrådet.
Det får bli aluminiumfolie! Vira in första, tejpa lite, vira in andra, jävlar där tog rullen slut, vira noggrannare och kolla kanterna, det räcker preciiis, tejpa, tappa tejpen som rullade in under kökssoffan, det duger, ut genom dörren...
Puh.
Kommer till Vällingby, upp ur tunnelbanan, ut mot bussarna och där rullar en 541 iväg ja... Tio minuter till nästa.
Till slut sitter jag äntligen på bussen och håller span på skylten i taket för att se när Knäckepilsgränd dyker upp, då ska jag av.
Vi står vid en hållplats och kommer inte iväg, ungefär en kilometer från hållplatsen där jag ska av. Det blev tio minuters väntan till.
Men fram kom jag och fira världens sötaste systersons 2-årsdag fick jag! :-D
I morse tog mor&far husvagnen och åkte ut till Tynningö för årets stormöte, så jag tog bussen till Ekerö och gav mig på bromsarna på 850n igen.
Tog en provtur och bromsade lite på en skogsväg, bromsarna nöp (om än ganska djupt), men ingen ABS-verkan fortfarande.
Ryckte isär alla kontakter jag hittade som kan antas ha något med ABS-systemet att göra och sprayade dom med 5-56, men det hjälpte inte.
Donade i några timmar, men utan resultat. Jag lagade ett luftutblås på passagerarsidan som hade kajkat ihop istället. ;)
I morron ska jag ut en sväng på förmiddagen (lunch då) för att testa en grej till, ska se om jag kan spänna handbromsen samtidigt, den tar förjävla dåligt, men lyckas inte den grejen - då vetefan vad jag gör.
Tanken var att köra den till Hultsfred, men det är 1½ vecka till avresa. Kärran har stått i drygt två år och ge sig på en 40-milstur det första man gör med massa folk och mycket last? Njaaa...
Dessutom lät det ordentligt från grenröret när man drog på hörde jag idag. Suck.
Så nu vetefan. Men i morron ska jag ut på Djurgårn i alla fall, Prins Bertil Memorial och Gärdesloppet tänker jag inte missa av någon enda anledning! Gamla bilar är roliga och gamla bilar som kör rally i skogen är ännu roligare! ;-)
Bra tillfälle att rasta kameran lite dessutom. :]
Kastar mig ur sängen och lyckas på något sätt hinna med en som jag "bara" kommer tio minuter för sent med.
Börjar dagen som vanligt med att peta igång datorerna i "kassan" och knappa in ordrarna som vår utesäljare mailat in kvällen före. När J dyker upp vid åtta tar hon över kassan, trots att hon är anställd för att sitta med ekonomin inne på kontoret där det när hon är i kassan är en stol tom till de andra tvås förtret, och jag försvinner ut på lagret för att plocka de ordrar jag just knappat in eller ta hand om inleveranser som inte hunnits med dan innan.
Sen lallar jag runt resten av dan och försöker hitta på nåt att göra. Tillbringar en halvtimme vid olje- och kemhyllorna med att rensa kartonger och skära upp nya till exempel.
När jag tar kassan när J är och fikar står det ett batteri på ena sidodisken med två följesedlar utskrivna och jag får veta att ett taxibud kommer för att hämta dom till Luftfartsverket på Arlanda. Okej, inga problem.
Strax därpå kommer butikschefen, min närmsta chef, och säger att jag får ta dieselbussen (min tjänstebil, haha) och köra batteriet till Arlanda istället. Jahopp.
J kommer tillbaka till kassan och jag går för att hämta kepa, solglajor och nycklar. De senare hängde inte på första stället, inte på andra stället och de låg inte heller på tredje stället, så när jag går in på kontoret för att titta i nyckelskåpet där undrar högste hönset vad jag gör?
- Jag letar efter nycklarna till dieselbussen...
- Den är utlånad! (dvs återigen utlånad till nån kund eller nåt utan att vi i butiken vet det när vi lovar kunderna snabba leveranser, min anm) Vad ska du med den till?
- Jo, ett batteri skulle köras till Arlanda...
- Nej, det ska gå med taxibud!
- Jaha, jag fick höra att...
Nu kommer butikschefen från ett angränsande rum eftersom han hört oss snacka:
- Det var jag som ändrade till att vi ska köra ut det, jag gjorde ordern och missuppfattade LFV, så det är lite mera bråttom än jag trodde och...
- Nej, nu tar vi taxibud, gör som jag säger! (det senare är ett exakt citat)
Butikschefen och jag tittar på varandra och rycker på axlarna ungefär, återigen ändrade uppgifter, ingen ovanlighet.
Jag hänger tillbaka kepan och stoppar solglajorna i jackan och går ut i butiken igen.
Fem minuter senare kommer butikschefen med beskedet att jag ska köra ut batteriet i alla fall, fast nu i högste hönsets V70...
Jahopp, då hämtar vi kepa och glajor igen och knallar sen in på kontoret för att hämta nycklarna.
Bilen vet jag var den står eftersom han alltid har samma plats och det blir ett jävla liv om nån annan står där.
Bilen vet jag var den står eftersom han alltid har samma plats och det blir ett jävla liv om nån annan står där.
- Jaha, här är nyckeln, det är en vit V70, den står därute.. (no shit?) Vet du hur man kör en Volvo..?
Men vad är det för jävla fråga? På fullt jävla allvar dessutom.
Nåja, jag tar nycklarna och kör mot Arlanda. Enligt följesedeln ska jag till Grind 1, sedan hus B3.
Svänger av E4 och ser skyltar mot Grind 1 direkt. Tackar!
Men detta var alltså i fredags. Vad hände då?
(tänk avslutad Irakkonferens och massa höjdare som ska hem)
Massa avspärrningar överallt och högvis med Harry Haffa utströsslade i varenda korsning...
Vissa hade det bra (som de som ställde polisbilen på en jätterefug i en rondell och satte sig i skuggan i en slänt) och vissa hade det sämre (som den som helt allena stod på en mindre refug vid en rondell och försökte gömma sig för den gassande solen bäst det gick i skuggan av en skylt)...
Väl framme vid Grind 1 var det än mer avspärrningar, en massa vakter och en lagom kö bilar framför gaten märkt "Fordon utan tillstånd" (där jag utan vidare ansåg min ingå) som blev genomsökta. Jag såg inga bombhundar, men de var väl inne i bilarna och nosade runt.
Hus B3 låg innanför grinden och jag blev beordrad (japp) att ringa de nummer jag hade för att se om de kunde komma till grinden eller nåt.
Ringer, får svar och säger att jag har ett batteri för leverans och att det var byst med mässing vid grinden. "Jotack, vi kommer ju knappt in själva" var det något uppgivna svaret jag fick, haha...
Hur som helst blev det en u-sväng när jag väl hittade hål bland avspärrningsbanden, tillbaka och runt runt runt, förbi tornet, förbi GateGourmet, förbi massa annat tills jag tyckte att var faaan är B3? Stannade vid en stor grind med vaktkur och hela baletten samtidigt som en budchaffis går in där. Han skriver in sig i en loggbok, kliver fram och tillbaka genom en metalldetektor (!) och går sedan ut till sin bil och kör in genom grinden som de två väktarna öppnar. De sitter där men lyfter inte ett finger i onödan... Men jag fick veta att jag skulle fortsätta en bit framåt till.
Oh yes, där är LFVs varumottagning i hus B3! Men.. då behövde man tydligen inte köra genom Grind 1 trots allt..?
Nåja, de får sitt batteri så de kan sätta det i sin bil så den bilen kan köra ner till Bromma Flygplats och mäta nåt. Bromma ligger inom synhåll från jobbet... :-D
Dagen tar så småningom slut, jag tar bussen hem och hoppar ur jobbkläderna och i mina vanliga - här ska gås på kalas!
Men först ska presenterna slås in och det snabbt, kalaset är redan igång borta i Hässelby... Där är det schyssta silverpappret jag hittade på Ackis igår, rensa köksbordet, rulla ut pappret, oj det är plast först, väldans massa plast, vafaaan det är ju cellofan...
Smart att ha cellofan bland vanligt presentpapper, väldigt smart, tack tack...
Okej, vafan gör jag nu? Annat papper har jag inte och det närmsta jag kommer är julpapper nere i källarförrådet.
Det får bli aluminiumfolie! Vira in första, tejpa lite, vira in andra, jävlar där tog rullen slut, vira noggrannare och kolla kanterna, det räcker preciiis, tejpa, tappa tejpen som rullade in under kökssoffan, det duger, ut genom dörren...
Puh.
Kommer till Vällingby, upp ur tunnelbanan, ut mot bussarna och där rullar en 541 iväg ja... Tio minuter till nästa.
Till slut sitter jag äntligen på bussen och håller span på skylten i taket för att se när Knäckepilsgränd dyker upp, då ska jag av.
Då går bussfan sönder.
Vi står vid en hållplats och kommer inte iväg, ungefär en kilometer från hållplatsen där jag ska av. Det blev tio minuters väntan till.
Men fram kom jag och fira världens sötaste systersons 2-årsdag fick jag! :-D
I morse tog mor&far husvagnen och åkte ut till Tynningö för årets stormöte, så jag tog bussen till Ekerö och gav mig på bromsarna på 850n igen.
Tog en provtur och bromsade lite på en skogsväg, bromsarna nöp (om än ganska djupt), men ingen ABS-verkan fortfarande.
Ryckte isär alla kontakter jag hittade som kan antas ha något med ABS-systemet att göra och sprayade dom med 5-56, men det hjälpte inte.
Donade i några timmar, men utan resultat. Jag lagade ett luftutblås på passagerarsidan som hade kajkat ihop istället. ;)
I morron ska jag ut en sväng på förmiddagen (lunch då) för att testa en grej till, ska se om jag kan spänna handbromsen samtidigt, den tar förjävla dåligt, men lyckas inte den grejen - då vetefan vad jag gör.
Tanken var att köra den till Hultsfred, men det är 1½ vecka till avresa. Kärran har stått i drygt två år och ge sig på en 40-milstur det första man gör med massa folk och mycket last? Njaaa...
Dessutom lät det ordentligt från grenröret när man drog på hörde jag idag. Suck.
Så nu vetefan. Men i morron ska jag ut på Djurgårn i alla fall, Prins Bertil Memorial och Gärdesloppet tänker jag inte missa av någon enda anledning! Gamla bilar är roliga och gamla bilar som kör rally i skogen är ännu roligare! ;-)
Bra tillfälle att rasta kameran lite dessutom. :]
Kommentarer
Trackback