Reserapport från Kap Verde, typ
Sådärja, då var man tillbaka i kalla Sverige igen, rödbränd och med sprit i väskan som sig bör! :-D
Santa Maria heter byn där vi bodde, turismen har precis kommit igång där så det var inte Ayia Napa direkt. Men det kommer det nog inte heller att bli, hela Kap Verdes motto är No stress, här tar man dan som den kommer och oftast innebär det att ligga på stranden och lata sig med en god bok tills dess det är dags att knalla inåt stan och hitta en restaurang att käka middag på.
My kinda place! ;)
Badade i en sjö i ett gammalt saltutvinningsställe (deras enda egentliga export, förutom Henke Larssons farsa) och enligt legenden blir man tio år yngre av att hoppa i där, så nu är man i tjugoårsåldern igen!
26% salt gjorde att man flöt som en kork och det var rent löjligt kul! Att gå från att ligga på rygg till att ligga på mage i vattnet utan att doppa ansiktet var inga problem, sen var steget inte långt till att skicka ut armarna åt sidorna. Jag kan flyga, jag är inte rädd...
Men h e l v e t e vad det gjorde ont i fötterna, botten bestod av rena saltkristaller och de är jävlar så hårda... Vill man bli fin osv.
Men eftersom jag är som jag är har jag redan börjat flaga, haha...
Stranden låg precis nedanför hotellet och jösses jävlar vad lång den var! Den sträckte sig runt hela södra sidan av Sal (vår ö), ljus ökensand som blåst över från Sahara, azurblått vatten och en sol i zenit som skiner 360 dagar om året...
Inte direkt långgrunt, så det bidrog istället till vågorna som hela tiden slog in - rent barnsligt kul att sitta med ryggen mot vågorna och sedan försöka hålla sig på rätt köl när vattnet forsar tillbaka ut samtidigt som nästa våg brakar in...
Eftersom det blåser rätt bra på Kap Verde är det ett paradis för windsurfare och framförallt kitesurfare, de med vattnets motsvarighet till en snowboard på fötterna och en fallskärm uppe i luften som drar iväg med dom. Ser riktigt kul ut, även om jag nog inte skulle vara så bra på det... Fascinerande att ligga och titta på dock.
Nu tar projekt 850 vid, hoppas jag kan få farsan att hjälpa mig bara, vet knappt vad jag ska leta efter när jag river av hjulen. Med riktig röta åker vi Peo till Jönköping, annars står tydligen en Kameleont till buds. :)
Men nu ska jag sova igen, nattflygningar är ett helvete. Lyfte vid 23.30 lokal tid (två timmar före oss) nästan en timme försenade och landade på Arlanda strax efter åtta i morse. Hem, handla på Ica och stup i säng ett par timmar.
Som sagt, nu ska jag sova igen. ;-)
Santa Maria heter byn där vi bodde, turismen har precis kommit igång där så det var inte Ayia Napa direkt. Men det kommer det nog inte heller att bli, hela Kap Verdes motto är No stress, här tar man dan som den kommer och oftast innebär det att ligga på stranden och lata sig med en god bok tills dess det är dags att knalla inåt stan och hitta en restaurang att käka middag på.
My kinda place! ;)
Badade i en sjö i ett gammalt saltutvinningsställe (deras enda egentliga export, förutom Henke Larssons farsa) och enligt legenden blir man tio år yngre av att hoppa i där, så nu är man i tjugoårsåldern igen!
26% salt gjorde att man flöt som en kork och det var rent löjligt kul! Att gå från att ligga på rygg till att ligga på mage i vattnet utan att doppa ansiktet var inga problem, sen var steget inte långt till att skicka ut armarna åt sidorna. Jag kan flyga, jag är inte rädd...
Men h e l v e t e vad det gjorde ont i fötterna, botten bestod av rena saltkristaller och de är jävlar så hårda... Vill man bli fin osv.
Men eftersom jag är som jag är har jag redan börjat flaga, haha...
Stranden låg precis nedanför hotellet och jösses jävlar vad lång den var! Den sträckte sig runt hela södra sidan av Sal (vår ö), ljus ökensand som blåst över från Sahara, azurblått vatten och en sol i zenit som skiner 360 dagar om året...
Inte direkt långgrunt, så det bidrog istället till vågorna som hela tiden slog in - rent barnsligt kul att sitta med ryggen mot vågorna och sedan försöka hålla sig på rätt köl när vattnet forsar tillbaka ut samtidigt som nästa våg brakar in...
Eftersom det blåser rätt bra på Kap Verde är det ett paradis för windsurfare och framförallt kitesurfare, de med vattnets motsvarighet till en snowboard på fötterna och en fallskärm uppe i luften som drar iväg med dom. Ser riktigt kul ut, även om jag nog inte skulle vara så bra på det... Fascinerande att ligga och titta på dock.
Nu tar projekt 850 vid, hoppas jag kan få farsan att hjälpa mig bara, vet knappt vad jag ska leta efter när jag river av hjulen. Med riktig röta åker vi Peo till Jönköping, annars står tydligen en Kameleont till buds. :)
Men nu ska jag sova igen, nattflygningar är ett helvete. Lyfte vid 23.30 lokal tid (två timmar före oss) nästan en timme försenade och landade på Arlanda strax efter åtta i morse. Hem, handla på Ica och stup i säng ett par timmar.
Som sagt, nu ska jag sova igen. ;-)
Kommentarer
Trackback