Sällan studsar en termos

Jaha, då har man sett till att Jakob Sandwall är redo för sitt stundande bröllop. Det var alltså svensexa i helgen. ;)

Stack ner med Kaj och Adam plus fru Louise i fredags och tillbringade kvällen med att ranta runt på A6 då avresan blev mycket tidigare än beräknat för min del.

Stor humor när fröken Tindraz ringde!
"Tja, vad gör du?"
"Tja, jag är på A6"
"Okej, hörr.. öh.. va..? vasadu.. A6??"

Jag riktigt hörde hur myntet trillade omkring innan det hittade rätt... ;-)


Sen blev det en stilla afton hos Asp och Sanna där jag och min huvudvärk slet med att blåsa upp en luftmadrass... Aj.

Sammanfattning av lördagen:

- Relaxen på Rosenlund är fet! Dit kom också Jakob, kidnappad av bröderna Brännström, så småningom.
- Lunch på Sir Simon där vi trilllade in 20 pers och ville ha ett bord. De fick öppna övervåningen, haha.
- Tidig (nåja) eftermiddag på Frysen där vi körde soft air gun. Hur jävla skoj som helst, även om min högra lillfingernagel fortfarande gör ont när jag skriver öpåä osv...
- Sen eftermiddag till sen kväll/natt på Par Bricoles kansli där vi käkade, snackade en jävla massa skit och broderade en massa åt Jakob.

Han gillar nämligen inte korsstygn sådär överdrivet mycket och en "incident" med ett av Johannas alster när de flyttade till Bymarken gjorde att Törnvall tog med två maskiner från jobbet - här skulle broderas!
Alltså fick han diverse ordspråk, slagord och odödliga citat broderat på lite av varje.

"Den jag ligger med bäddar" satt ju bra på hans förkläde.
"Vill ni mig något finns jag i mejeridisken" blev alldeles utmärkt på en kökshandduk.
"Egen härd guld värd" ska ramas in, den gick åt i 'incidenten'...

..och så vidare. :-D


Söndagen ägnades åt att försöka leta rätt på ett förvaringsskåp nere på stationen, men det sket sig - de har plockat bort dom. Så oerhört praktiskt då!
Så jag fick släpa mina bägge tunga väskor ner till K-Rauta eftersom jag lovat att komma dit och hälsa på...

Kul som fan att träffa folket igen, snacka lite skit och uppdatera sig lite mer på skvallerfronten. Kändes faktiskt som att komma hem, haha...
Men en sak saknar jag nåt oerhört: ordningen! Var sak har sin plats, annars är det i stallagen och där är det inget skräp för då slängs det. Skaplig skillnad mot nuvarande jobbet kan man lugnt säga...

Nåväl, mot stationen (med stopp för en mosbricka på Kanalgrillen) och bussen hem!
De körde fram en tom buss som gick direkt till Stockholm (yes), det var en jävla massa folk som skulle med (ojoj) och jag hamnade näst längst bak. Givetvis i det trängsta sätet i hela jävla bussen, jag satt kloss an med knäna mot ryggstödet framför...
Jag brukar få ont i knäna på såna resor där jag inte kan räta på benen ordentligt, så jag trodde jag skulle avlida innan Linköping - men tack och lov gick det bra.


Nu ska jag och min hosta hitta nåt att äta upp till middag.