Sällan studsar en termos

Sprang på Jakob och Tw igår när de satt och dinerade pizza på 12an där de satt och diskuterade varför fikatrenden har försvunnit bland oss. Det var många teorier, men de flesta kretsade nog kring att det var mest tvåsamhet numera bland de flesta - att gå och ta en fika har inte riktigt samma underliggande spänning som förr.

I wouldn't know, jag har aldrig varit en av dom som sprungit och fikat titt som tätt. Mest beroende på att jag inte är den man tänker på när det ska hittas på något - många är de gånger man hört i efterhand om nåt påhitt där man samtidigt suttit hemma och glott på tv...
Men så är det och så har det alltid varit - jag ägnar mig åt att knalla runt med iPoden i öronen som vanligt.

Samtidigt har jag tidernas fetaste jävla otur, jämt och ständigt. När vi flanerade runt på stan igår (ja, vi flanerade, precis som på en välboren söndag på 20-talet) och tittade på alla hillbillys från förorten som tyckte det var nåt speciellt med Jönköpings Marknad eftersom gatorna var avstängda för trafik, då träffade vi Johanna som tyckte att 'kom hem nästa söndag, då är det lite tårta för jag fyller år!' Vår respons var givetvis stor entusiasm tills jag kom på att .. då är jag i Stockholm.
Typiskt. När man väl får reda på nåt innan är man inte ens i stan.


Men det jag mest tänkte på (men inte sa) där i början när det diskuterades fika var att de flesta som sagt lever i tvåsamhet - med ett givet undantag. Många är de man tappat kontakten med när de hittat en respektive, blivit sambo och så vidare.
Det känns lite konstigt. När jag flyttade hit kände jag inte en käft, men tack vare alla sociala studenter kände jag tokmycket folk efter ett tag. Men ju längre jag bor här nu, desto färre känner jag... Knepigt.

Nu reagerar säkert nån på mina planer att flytta till Stockholm eftersom jag under många år sagt att jag känner mångt fler här än hemma, men det blir en självvald situation. Jag är helt på det klara med att det kommer vara jävligt ensamt, men det tar jag. Jag vill hem.


Denna låt sätter fingret spikrakt på hur jag känner om detta...


Why should it be so bad to be bad,
When it's so hard to be anything at all?
And why does everyone seem to forget
What it's like to be all alone
- As soon as they
Have got someone, oh it's no fun
It makes me wanna vanish and die
Maybe I'll throw all my clothes
Into a waterfall
And sit and spy whilenthey all cry
- You get so silly when you're lonely
And you think that you're the only
Who'll say:

I hope that someone's gonna call
And tell me this night is over
'Cause I wanna start living my life
Before I get much older

Maybe you all would consider it a joke
If I say that I hate myself
But now and then
When I look into the mirror
All I see is a big mistake
(And wouldn't you)
Well, I just wanna be fun
Just wanna be the one
Who makes you smile
I just wanna believe
That I could be something to someone
- Am I the only one around here,
Who's not gonna live my life in fear?

I hope that someone's gonna call
And tell me this night is over
'Cause I wanna start living my life
Before I get much older

(- I don´t understand you!)
- And why would you?
(- Can you tell me
What is on my mind?)
- I don't have words to say
How much I think I owe you,
- We ain't gonna live our lives in fear...