Ord, ljud och sånt
Funderade på en sak på bussen hem från AG igår, om hur konstigt funtad man är egentligen. När det gäller texter är jag en ordbajsare av rang vanligtvis, det är inga problem att bre ut texten och fylla sida efter sida med bokstäver. Likaså kan jag ställa mig upp och snacka inför hur mycket folk som helst om i princip vad som helst.
Men på två områden är det värre.
Dels här på bloggen, här blir det snuttifierat nåt våldsamt ibland, bara korta ordalag och knappt sammanhängande på sina håll. Men där har jag en teori i alla fall: man är orolig över att loggas ut medan man skriver och riskera att tappa texten om man måste logga in och ha sig. Alltså skriver man omedvetet snabbt för att undvika den risken - men det kanske bara är jag, man ser ju vissa textmassor här i krokarna som är rent vanvettiga... ;-)
Område två är givetvis det verbala utbytet med det täcka könet.
(japp, nu är jag här och trampar igen!)
Det är ju nåt rent makalöst! Spriten lossar tungans tand heter det ju och det stämmer alldeles utmärkt, när jag blir lite på lyset går det alltid lättare att gaffla med folk - naturligtvis med det givna undantaget då.
På AG var det väldigt uppenbart då och då. Inga problem att stå och surra med nån jag aldrig träffat förut, men när det kommer nån intressant dam, då sluter sig musslan igen...
Så på det området blev det samma katastrofala resultat som vanligt - noll och intet!
Dessutom kom jag underfund med att ett span jag gått och kikat efter ett tag var bara att avskriva och ett annat fick en jävla massa ragg mest hela tiden... Suck.
På hångelfronten gick det bättre än på Flummen iofs, inga skäggiga karlar men däremot med världens sötaste dam! =)
Nu ska jag bara avliva de där älgarna som börjar få det trångt på balkongen... ;-)
Men sen kom det en polare (trodde jag att det var iaf) och ställde till det nåt så förbålt... Tack så jävla mycket!
Gamla Bettan behöver sig en översyn på bakbromsarna har jag konstaterat. Tänkte mig inte för när jag kom hem i gårkväll, utan ställde henne härutanför, trots att det lät fan om höger bak - jag var väl lite trött - så i morse rullade jag till jobbet och satt och kved åt hur det lät...
Körde hem försiktigt, hittade en plats där jag förhoppningsvis kan stå ett tag och lyfte av hjulet lite snabbt för att kolla statusen på bromsarna - huj, det inre belägget var HELT slut, så det behövs bytas omgående. Däremot var det mycket kvar på det yttre och där syns det på bromsskivan att den knappt tar överhuvudtaget. Där har vi den kärvande kolven!
Men nya belägg och monteringssatser är inte gratis och resten av den här månaden är nåt grymt ansträngd tack vare AG som grävde stora hål i kassan... Få se hur jag gör. I morron cyklar jag. ;-)
Dagens låttips!
Yay, dags att damma av det stående inslaget som stått nån annanstans ett tag! Med tanke på helgens dåliga framgångar i den ädla jakten blir det en söt liten sång av Pontus & Amerikanerna.
Jag har inte lyckats hitta texten på nätet, så det får bli en snabb avskrivning istället. Den heter Den Osynlige Mannen och handlar om alla oss som bara står där, utan mål i mun och ser henne försvinna till någon annan...
Jag klär mig varmt i november
Just när björnar somnar in och inget händer här
Längs gatan mellan husen
Med kvällsöppna butiker
Rullas minnen upp
Jag ser mig själv i ett fönster
Där man skyltat om för jul, står och fryser, minns
Du var min enda tanke
Och jag har så svårt att glömma
Jag går hem igen
Det fanns en tid då allt jag såg var dig,
men du såg genom mig som glas
Jag var en osynlig man.
Jag trodde först att du var blind och döv,
sen såg jag dig gå hand i hand,
med en helt annan man.
Och jag var precis som han,
i tv-serien som jag en gång sett
En osynlig man.
Så länge sen det var sommar
och många hade flytt från stan, jag var kvar här då,
Jag träffade dig i juli,
och du tala om att resa
långt, långt härifrån
Det fanns en tid då allt jag såg var dig,
men du såg genom mig som glas
Jag var en osynlig man.
Jag trodde först att du var blind och döv,
sen såg jag dig gå hand i hand,
med en helt annan man.
Och jag var precis som han,
i tv-serien som jag en gång sett
En osynlig man.
Men på två områden är det värre.
Dels här på bloggen, här blir det snuttifierat nåt våldsamt ibland, bara korta ordalag och knappt sammanhängande på sina håll. Men där har jag en teori i alla fall: man är orolig över att loggas ut medan man skriver och riskera att tappa texten om man måste logga in och ha sig. Alltså skriver man omedvetet snabbt för att undvika den risken - men det kanske bara är jag, man ser ju vissa textmassor här i krokarna som är rent vanvettiga... ;-)
Område två är givetvis det verbala utbytet med det täcka könet.
(japp, nu är jag här och trampar igen!)
Det är ju nåt rent makalöst! Spriten lossar tungans tand heter det ju och det stämmer alldeles utmärkt, när jag blir lite på lyset går det alltid lättare att gaffla med folk - naturligtvis med det givna undantaget då.
På AG var det väldigt uppenbart då och då. Inga problem att stå och surra med nån jag aldrig träffat förut, men när det kommer nån intressant dam, då sluter sig musslan igen...
Så på det området blev det samma katastrofala resultat som vanligt - noll och intet!
Dessutom kom jag underfund med att ett span jag gått och kikat efter ett tag var bara att avskriva och ett annat fick en jävla massa ragg mest hela tiden... Suck.
På hångelfronten gick det bättre än på Flummen iofs, inga skäggiga karlar men däremot med världens sötaste dam! =)
Nu ska jag bara avliva de där älgarna som börjar få det trångt på balkongen... ;-)
Men sen kom det en polare (trodde jag att det var iaf) och ställde till det nåt så förbålt... Tack så jävla mycket!
Gamla Bettan behöver sig en översyn på bakbromsarna har jag konstaterat. Tänkte mig inte för när jag kom hem i gårkväll, utan ställde henne härutanför, trots att det lät fan om höger bak - jag var väl lite trött - så i morse rullade jag till jobbet och satt och kved åt hur det lät...
Körde hem försiktigt, hittade en plats där jag förhoppningsvis kan stå ett tag och lyfte av hjulet lite snabbt för att kolla statusen på bromsarna - huj, det inre belägget var HELT slut, så det behövs bytas omgående. Däremot var det mycket kvar på det yttre och där syns det på bromsskivan att den knappt tar överhuvudtaget. Där har vi den kärvande kolven!
Men nya belägg och monteringssatser är inte gratis och resten av den här månaden är nåt grymt ansträngd tack vare AG som grävde stora hål i kassan... Få se hur jag gör. I morron cyklar jag. ;-)
Dagens låttips!
Yay, dags att damma av det stående inslaget som stått nån annanstans ett tag! Med tanke på helgens dåliga framgångar i den ädla jakten blir det en söt liten sång av Pontus & Amerikanerna.
Jag har inte lyckats hitta texten på nätet, så det får bli en snabb avskrivning istället. Den heter Den Osynlige Mannen och handlar om alla oss som bara står där, utan mål i mun och ser henne försvinna till någon annan...
Jag klär mig varmt i november
Just när björnar somnar in och inget händer här
Längs gatan mellan husen
Med kvällsöppna butiker
Rullas minnen upp
Jag ser mig själv i ett fönster
Där man skyltat om för jul, står och fryser, minns
Du var min enda tanke
Och jag har så svårt att glömma
Jag går hem igen
Det fanns en tid då allt jag såg var dig,
men du såg genom mig som glas
Jag var en osynlig man.
Jag trodde först att du var blind och döv,
sen såg jag dig gå hand i hand,
med en helt annan man.
Och jag var precis som han,
i tv-serien som jag en gång sett
En osynlig man.
Så länge sen det var sommar
och många hade flytt från stan, jag var kvar här då,
Jag träffade dig i juli,
och du tala om att resa
långt, långt härifrån
Det fanns en tid då allt jag såg var dig,
men du såg genom mig som glas
Jag var en osynlig man.
Jag trodde först att du var blind och döv,
sen såg jag dig gå hand i hand,
med en helt annan man.
Och jag var precis som han,
i tv-serien som jag en gång sett
En osynlig man.
Kommentarer
Trackback