Rätt låt vann (och min röst avgjorde såklart)
Trevlig tv-helg faktiskt.
Det började redan i fredags då jag käkade middag till Rapport och vid åtta zappade loss för att hitta nåt kul. Jag kom inte långt, redan bland SVTs kanaler hittade jag Så ska det låta och det kunde jag ju inte bara låta bli! Jag har ju följt det under alla år med Peter Harrysson och hans hälsningar hem till mamma, så nu måste man ju fortsätta.
I Puttes lag var det La Gaylia Frasier (eller hur hon nu stavar) och Janne Åström. Henne kan jag inte riktigt med, kalasröst, men har en förmåga till det där eviga wailandet och hojtandet i tid och otid som de från andra sidan pölen ofta sysslar med. Men Janne Åström - vilken röst karln har! Operaskolad rocksångare som i helsvart och skinnpaj river av Rolling Stones för att i nästa ögonblick brista ut i Bellman så man får gåshud... Jösses...
I Stefans lag var det Mats Ronander och Sara Löfgren och jävlar i havet vad de samarbetade bra! Mats hade givetvis med sig ett gäng munspel och Sara visade med all önskvärd tydlighet att hon är uppfödd på rock - jävlar i min lilla låda vad det svängde när de drog igång! Sen hade hon klippt sig också, det var först efteråt jag insåg att hon var långhårig förut - men detta var mycket snyggare! Snygg frisyr på snygg tjej - ojoj...
Naturligtvis vann Stefans lag. ;)
..och igår var det final i Globen.
Under många år var jag skeptisk till Melodifestivalen eftersom de tog bort den levande orkestern och började köra singback, så under flera år bojkottade jag det hela fullständigt. Jag tänkte inte se det en enda gång förrän de återinförde Anders Berglund som dirigent! Men nu med delfinaler, Andra Chansen och hela köret har det blivit klart intressantare!
Men i år gick det ju vägen, även om jag var lite nervös i början över att alla snorungar med svår Idolhysteri skulle rösta fram nån av småpojkarna.
Så lite omdömen.
Sonja, skrev nån tidning, såg ut som en grekisk gudinna och det ligger nåt i det. Kalaspingla som jag reagerade på såg så glad ut genom hela låten - inte sådär påklistrat sängkammaraktigt som småkillarna försökte med, utan ett genuit jättesmajl!
Tommy Nilsson var väl värd ett bättre öde än noll poäng? Visst att hans låt tar ett tag för att lyfta, texten är lite corny här och där och att han var klädd som en begravningsentreprenör - men jävlar vilken röst han har!
Fast på efterfesten visade han självdistans när han från den scenen hojtade om att det inte var många som hållit nolla i Globen, hahaha... :-D
Sarah Dawn Finer har också en röst man borde konservera och sälja på burk, då bleve man rik!
Andreas Johnson föll på mållinjen - igen. Fast det kommer han ta igen i radio osv tror jag, låten är riktigt bra, hur mycket än det kraxas om plagiat. Men är det bara jag eller såg han inte lite oproportionerlig ut på lillscenen ute i publiken? En jättestor Gibsongitarr, den där toktajta kavajen med ganska hög hals - sen såg skallen ut att sitta direkt på kroppen...
Sanna Nielsen kan jag bara inte med, jag har alltför stora minnen från när hon 'slog igenom' och det syns fan fortfarande, sådär äppelkindat klämkäck bläää... Men igår kunde jag faktiskt sätta fingret på två saker jag irriterar mig på! Dels använder hon munnen och hakan för att skapa sina vibraton - sånt sköter en ordentligt skolad sångare med stämbanden. Och eftersom hon inte gör det ser det skitfånigt ut när hon håller ut längre toner för hon mååååste le heeela tiden raaakt in i kameran! Inte självförtroende nog att släppa blicken, släppa flinet och låta rösten jobba obehindrat? Det skulle hon tjäna som fan på, men tills dess - ta bort...
Marie, Marie... Jag älskar låten och tack vare publikens röster tog hon sig upp på en slutlig femteplats, men jurygrupperna var elaka! Det var bara Malmö som gav henne en fyra, inte ens hennes hemmajury i Göteborg gav henne nån poäng...
..och sen gick The Ark och sopade hem både folkets poäng och den högsta totala från jurygrupperna. Kan vi enas om att rätt låt vann i år? ;)
Fast jag tycker det var ett lamare framträdande än i Göteborg av dom, tagna av stundens allvar, överpeppade eller kanske ... nervösa..?
Att låta gammalt schlagerfolk leverera jurypoängen var ett suveränt grepp! Kikki, The Poodles, Göran Fristorp (!)... Men flera av de 'nya' kände jag inte igen alls... Där kunde de väl grävt lite till i arkiven? Herreys, Bettan och Lotta, Pontare...
Fast Fredrik Lindströms grej förra året med gruppernas resultat på olika dialekter var hejdlöst rolig, det måste erkännas!
Men återigen särbehandlas den där jävla Carola... Visst att hon vann förra året och visst att hon hade med sig priset, men det var en riktig snyting i ansiktet på det övriga schlagerfolket när hon gjorde entré långt uppifrån trappan... Så därför gapskrattade jag när jag märkte att Luuk och Ola Salo bara gled förbi henne när vinsten var klar... ;-)
Eftersom jag pluggat det jag pluggat måste det bli lite ris och ros till produktionen också så klart.
Själva vinjetten till programmet är komplett värdelös. En massa grafik som åker omkring och där förväntar jag mig en pampig fanfar, nu jävlar är det melodifestival, en av SVTs största produktioner under året, nu blir det åka av - istället är det nån lågmäld historia som inte bygger upp alls, ingen melodi jag kunde urskilja och som slutar i ett stort ingenting...
Däremot är de småtrudeluttarna under programmet suveräna, korta och snärtiga med en hög igenkänningsfaktor. Spelades när det visades publikbilder exempelvis, när Luuk sagt nåt och väntade på nästa inslag - klockrent!
Grafiken har också varit utomordentlig, tydliga skyltar med artistinfo och att de bägge röstningsnumrena låg ute under hela låtarna i en diskret ljusgrå ton var hur bra som helst.
Omröstningstablån har också varit genomtänkt, överskådlig och tydlig, men samtidigt med en massa information.
Bara det att visa i överkant hur många och vilka poäng det var kvar att fördela från varje omgång var suveränt. En bild på artisten i fråga visades i nästan samma ögonblick poängen delades ut och poängen trillade sen ner till rätt rad. Kalas!
Tyvärr uppdaterades inte totalsumman direkt när siffran landade på raden utan först nån sekund senare, då hade jag redan börjat jämföra med de andra summorna och fick börja om - då försvann skylten. Varenda gång! Gah...
Likaså undrade jag vafan bildproducenten sysslade med när de tre sista publikpoängen skulle fördelas - istället för att visa tablån hoppades det runt bland artisterna alldeles för länge och skylten dök inte upp förrän Luuk redan avslöjat vem som fick poängen... Antiklimax!
Men överlag har det varit en jävligt bra produktion och något jag gladeligen skulle jobba med! Tror ni Christer Björkman behöver en hjälpande hand? :)
I övrigt behöver HV upptäcka att det är slutspel, Jämtins fot behöver läka nåt jävluskt snabbt, AIK har sett bra ut på försäsongen (5-0 mot BP igår) och jag behöver en ny mus.
Nu ska jag gå och bajsa.
Hejdåhejdå.
Det började redan i fredags då jag käkade middag till Rapport och vid åtta zappade loss för att hitta nåt kul. Jag kom inte långt, redan bland SVTs kanaler hittade jag Så ska det låta och det kunde jag ju inte bara låta bli! Jag har ju följt det under alla år med Peter Harrysson och hans hälsningar hem till mamma, så nu måste man ju fortsätta.
I Puttes lag var det La Gaylia Frasier (eller hur hon nu stavar) och Janne Åström. Henne kan jag inte riktigt med, kalasröst, men har en förmåga till det där eviga wailandet och hojtandet i tid och otid som de från andra sidan pölen ofta sysslar med. Men Janne Åström - vilken röst karln har! Operaskolad rocksångare som i helsvart och skinnpaj river av Rolling Stones för att i nästa ögonblick brista ut i Bellman så man får gåshud... Jösses...
I Stefans lag var det Mats Ronander och Sara Löfgren och jävlar i havet vad de samarbetade bra! Mats hade givetvis med sig ett gäng munspel och Sara visade med all önskvärd tydlighet att hon är uppfödd på rock - jävlar i min lilla låda vad det svängde när de drog igång! Sen hade hon klippt sig också, det var först efteråt jag insåg att hon var långhårig förut - men detta var mycket snyggare! Snygg frisyr på snygg tjej - ojoj...
Naturligtvis vann Stefans lag. ;)
..och igår var det final i Globen.
Under många år var jag skeptisk till Melodifestivalen eftersom de tog bort den levande orkestern och började köra singback, så under flera år bojkottade jag det hela fullständigt. Jag tänkte inte se det en enda gång förrän de återinförde Anders Berglund som dirigent! Men nu med delfinaler, Andra Chansen och hela köret har det blivit klart intressantare!
Men i år gick det ju vägen, även om jag var lite nervös i början över att alla snorungar med svår Idolhysteri skulle rösta fram nån av småpojkarna.
Och som vanligt klagar folk i tidningarna idag över att det inte gick att komma fram för att rösta.
Bullshit!
Jag röstade under tiden låtarna spelades och jag kom fram ögonblickligen - jag tror inte ens jag hann höra att det gick fram nån signal förrän en röst berättade för mig att jag röstat på låt nummer tio och att Radiohjälpen tackade för mitt bidrag.
Men väntar man till sista minuten för att rösta får man väl skylla sig själv.
Men väntar man till sista minuten för att rösta får man väl skylla sig själv.
Så lite omdömen.
Sonja, skrev nån tidning, såg ut som en grekisk gudinna och det ligger nåt i det. Kalaspingla som jag reagerade på såg så glad ut genom hela låten - inte sådär påklistrat sängkammaraktigt som småkillarna försökte med, utan ett genuit jättesmajl!
Tommy Nilsson var väl värd ett bättre öde än noll poäng? Visst att hans låt tar ett tag för att lyfta, texten är lite corny här och där och att han var klädd som en begravningsentreprenör - men jävlar vilken röst han har!
Fast på efterfesten visade han självdistans när han från den scenen hojtade om att det inte var många som hållit nolla i Globen, hahaha... :-D
Sarah Dawn Finer har också en röst man borde konservera och sälja på burk, då bleve man rik!
Andreas Johnson föll på mållinjen - igen. Fast det kommer han ta igen i radio osv tror jag, låten är riktigt bra, hur mycket än det kraxas om plagiat. Men är det bara jag eller såg han inte lite oproportionerlig ut på lillscenen ute i publiken? En jättestor Gibsongitarr, den där toktajta kavajen med ganska hög hals - sen såg skallen ut att sitta direkt på kroppen...
Sanna Nielsen kan jag bara inte med, jag har alltför stora minnen från när hon 'slog igenom' och det syns fan fortfarande, sådär äppelkindat klämkäck bläää... Men igår kunde jag faktiskt sätta fingret på två saker jag irriterar mig på! Dels använder hon munnen och hakan för att skapa sina vibraton - sånt sköter en ordentligt skolad sångare med stämbanden. Och eftersom hon inte gör det ser det skitfånigt ut när hon håller ut längre toner för hon mååååste le heeela tiden raaakt in i kameran! Inte självförtroende nog att släppa blicken, släppa flinet och låta rösten jobba obehindrat? Det skulle hon tjäna som fan på, men tills dess - ta bort...
Marie, Marie... Jag älskar låten och tack vare publikens röster tog hon sig upp på en slutlig femteplats, men jurygrupperna var elaka! Det var bara Malmö som gav henne en fyra, inte ens hennes hemmajury i Göteborg gav henne nån poäng...
..och sen gick The Ark och sopade hem både folkets poäng och den högsta totala från jurygrupperna. Kan vi enas om att rätt låt vann i år? ;)
Fast jag tycker det var ett lamare framträdande än i Göteborg av dom, tagna av stundens allvar, överpeppade eller kanske ... nervösa..?
Att låta gammalt schlagerfolk leverera jurypoängen var ett suveränt grepp! Kikki, The Poodles, Göran Fristorp (!)... Men flera av de 'nya' kände jag inte igen alls... Där kunde de väl grävt lite till i arkiven? Herreys, Bettan och Lotta, Pontare...
Fast Fredrik Lindströms grej förra året med gruppernas resultat på olika dialekter var hejdlöst rolig, det måste erkännas!
Men återigen särbehandlas den där jävla Carola... Visst att hon vann förra året och visst att hon hade med sig priset, men det var en riktig snyting i ansiktet på det övriga schlagerfolket när hon gjorde entré långt uppifrån trappan... Så därför gapskrattade jag när jag märkte att Luuk och Ola Salo bara gled förbi henne när vinsten var klar... ;-)
Eftersom jag pluggat det jag pluggat måste det bli lite ris och ros till produktionen också så klart.
Själva vinjetten till programmet är komplett värdelös. En massa grafik som åker omkring och där förväntar jag mig en pampig fanfar, nu jävlar är det melodifestival, en av SVTs största produktioner under året, nu blir det åka av - istället är det nån lågmäld historia som inte bygger upp alls, ingen melodi jag kunde urskilja och som slutar i ett stort ingenting...
Däremot är de småtrudeluttarna under programmet suveräna, korta och snärtiga med en hög igenkänningsfaktor. Spelades när det visades publikbilder exempelvis, när Luuk sagt nåt och väntade på nästa inslag - klockrent!
Grafiken har också varit utomordentlig, tydliga skyltar med artistinfo och att de bägge röstningsnumrena låg ute under hela låtarna i en diskret ljusgrå ton var hur bra som helst.
Omröstningstablån har också varit genomtänkt, överskådlig och tydlig, men samtidigt med en massa information.
Bara det att visa i överkant hur många och vilka poäng det var kvar att fördela från varje omgång var suveränt. En bild på artisten i fråga visades i nästan samma ögonblick poängen delades ut och poängen trillade sen ner till rätt rad. Kalas!
Tyvärr uppdaterades inte totalsumman direkt när siffran landade på raden utan först nån sekund senare, då hade jag redan börjat jämföra med de andra summorna och fick börja om - då försvann skylten. Varenda gång! Gah...
Likaså undrade jag vafan bildproducenten sysslade med när de tre sista publikpoängen skulle fördelas - istället för att visa tablån hoppades det runt bland artisterna alldeles för länge och skylten dök inte upp förrän Luuk redan avslöjat vem som fick poängen... Antiklimax!
Men överlag har det varit en jävligt bra produktion och något jag gladeligen skulle jobba med! Tror ni Christer Björkman behöver en hjälpande hand? :)
I övrigt behöver HV upptäcka att det är slutspel, Jämtins fot behöver läka nåt jävluskt snabbt, AIK har sett bra ut på försäsongen (5-0 mot BP igår) och jag behöver en ny mus.
Nu ska jag gå och bajsa.
Hejdåhejdå.
Kommentarer
Trackback