Lessen dag...

Igår var jag leeeedig, så jag tänkte diska.

Men så hörde farsan av sig och ville bli hämtad vid Atteviks, då han kört ner en lastbil dit från Södertälje åt Scania. Visst, inga problem.

Väl där börjar han snacka om att farmors lägenhet ska säljas och det borde tas lite bilder av stället för att lägga ut den på Blocket så man slipper mäklararvodet och kunde jag tänka mig att fixa det? Joråvars...
Bra, vad gör du idag?
Njaää, inte mycket...
Då tankar vi och åker till Falköping!
Jahopp.

Så resan gick  till Bankeryd (för att fixa usbsladd på Scandinavian Photo så vi kunde tömma farsans kamera i min data), Tidaholm (till fasters jobb för att hämta nyckeln), Falköping (plåta lägenheten), Skövde (för att hälsa på farmor), Falköping igen (för att lämna nyckeln till faster) och hem igen...

Fotandet var inga problem, vi körde lite homestaging och flyttade undan grejor så det skulle se så bra ut som möjligt - hej vad vi skyfflade omkring! :-D

Sen passade vi på att åka upp till Kärnsjukhuset i Skövde där farmor har legat snart en månad medan läkarna försöker klura ut vad det är för fel på henne och söte jesus vad smal hon har blivit...

Det var helt klart en chock att komma upp på avdelningen, även om faster berättat att hon gått ner...

Min älskade, starka, tuffa farmor som för bara ett år sen körde
omkring i sin Golf automat och snackade i mobiltelefon har tappat
sådär 20 kilo och ser ut som en liten sparv... :-(

Även om man vet att hon en dag inte kommer finnas bland oss mer är det svårt att förbereda sig på det - hon är liksom den enda far/morförälder jag verkligen haft.

Morfar dog redan 1980 så jag minns inte så mycket av honom. Men jag var enormt fascinerad av att han gick omkring i skor inomhus vet jag. :)
Farfar gick bort 1986 efter en längre tids sjukdom. Han drabbades av den fruktansvärda ALS som obönhörligt bryter ner allt - under många år satt han i rullstol (och hade elrullstol utomhus som jag och syrran åkte omkring i) och på slutet kunde han inte ens prata utan hade en liten dosa som han skrev på och det kom ut en remsa med vad han ville säga... Maj Fant skrev en bok efter att hennes mor drabbades av ALS: "Att bli mamma till sin mamma" - titeln säger egentligen allt.
Mormor hade MS och satt i rullstol så länge jag kan minnas, men med hemhjälp bodde hon länge kvar i villan i Bromma. På slutet blev det dock några år på långvården på Åkeshovs sjukhus där hon till slut dog 1987.

Så sen jag var tretton har jag bara haft farmor.

Men nu ska hon flytta in till Läkaren, ett boende i centrala Falköping som verkar riktigt bra! Nära till butiker, hiss hela vägen, tvättstuga på samma plan osv, istället för 2½ trappa utan hiss som hon har nu i lägenheten.


Jaja, vi ska alla den vägen vandra, men det är lika trist varje gång.


Mer tristheter: idag är det på dagen 5 år sen
Douglas Noel Adams dog av en hjärtattack vid 49 års ålder. Har ni inte läst de underbara böckerna i Liftarens Guide Till Galaxen-trilogin är det hög tid nu! Visst är det scifi-baserat, men tycker man inte om det är det skitsamma: mest av allt är det vansinnigt roliga böcker!
Liftaren-trilogin (som egentligen är fem böcker - världens största trilogi!), de två böckerna om Dirk Gentlys Holistiska Detektivbyrå, Starship Titanic... Lääääs!
Last Chance To See är ett guldkorn som är roligast på engelska, DNA tillsammans med biologen Mark Carwardine och två killar från BBC (som spelade in för radio) åkte jorden runt och letade efter utrotningshotade djur. Låter halvtrist, men Douglas skrev lika sanslöst roligt som vanligt: "Mark stod för expertisen och kunskapen om flora och fauna, medan jag stod för kunskapen att peka på nåt och förskräckt utbrista 'Herregud, vad är det där för nåt?'". :-D
Den officiella biografin Wish You Were Here av Nick Webb rekommenderas å det varmaste också - skriven på samma galna sätt som Douglas skrev! :)


Lite kul så: Maxi har börjat med självscanning! Äntligen!
Kul att gå omkring och blippa själv och köerna vid utcheckningen går enormt mycket fortare!

Men idag när jag drog kortet vid utcheckningen var det dags - avstämning! Dvs upp med varorna ur kassen och igenom kassan som vanligt.
Även om man är noga med streckkodsläsaren blir man ju nojig, herregud, sköt jag verkligen allt nu? Tänk om jag missat nåt? Vad pinsamt om alla ser att jag inte tagit med allt...
Men det hade jag! (puh)


Eftersom farsan diskade innan han åkte i morse blir det till att käka middag nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback