Sällan studsar en termos

Jag är väl inte direkt den mest kristna människan man kan tänka sig. Visst är jag både döpt och konfirmerad, men det var mest av födsel och ohejdad vana så att säga - sånt gör man ju. Det var dessutom på den tiden som Svenska Kyrkan och staten var ett.

Nu är jag med i Svenska Kyrkan fortfarande mest av gammal vana, men också av några andra anledningar.
Dels för att den dan jag drar på mig träfracken vill jag inte att mina stackars efterlevande ska få pröjsa extra för begravningsgrejor bara för att jag velat spara några hundralappar per år och dels för att åtminstone bidra lite till att bevara alla gamla kyrkor runt om i landet. Tycker det är avkopplande att kliva in i en kyrka när man stressat runt på stan, typ under julhandeln, tända ett ljus för de saknade och bara ta det lugnt några minuter.

Men det som normalt försiggår i kyrkor har jag inte mycket till övers för.

I grunden är jag naturligt skeptisk till sådant som inte går att bevisa. En tusen år gammal bok ingen riktigt vet vem som skrev, baserad på hörsägen och nedtecknad först efter tusen år? Nja...
Framförallt tror jag benhårt mer på Big Bang och Darwin än sju dagars jobb och äpplen och revben. ;)

Hur som helst, på Faktum ikväll tittade de närmare på hur de mer hardcore kristna börjar slipa knivarna för att få tillbaka religionen i politiken och det är så man blir mörkrädd ibland.

Opus Dei, "känt" från Da Vinci-koden, existerar ju i verkligheten och är ganska korrekt återgivet i boken. De håller på och piskar sig själva, spänner såna där metallgrejer med inåtvända piggar runt låret varje dag, späker sina kroppar på de mest vansinniga sätt (en avhoppad tjej berättade exempel om extremt mycket salt på maten så det smakar illa, bara för att äta upp det utan en min osv), alla telefonsamtal skall börjas och avslutas med "Pax" etcetera. Kvinnans plats i äktenskapet ska vi bara inte tala om.
Och jodå, de finns i Sverige.

Sedan gick de vidare till en kristen lobbygrupp som uppvaktar bland annat riksdagsledamöterna med sitt budskap och det var detta som fick mig att skaka på skallen på allvar. Sverige är alldeles för sekulariserat för deras smak, så nu ska det styras upp! Kärnfamiljen är man, hustru, barn, punkt. Kristendomen ska tillbaka in i skolan som eget ämne, det ska också genomsyra biologiundervisningen (på vilket sätt hängde jag inte med på), abort ska inte förbjudas men lagstiftningen ska stramas upp ordentligt (där kom den vanliga valsen om mänskliga liv som offras) och så vidare.
De följde en av lobbyisterna där han först snackade med en sossetant som för all del lyssnade, men som sade ifrån att den gud hon trodde på älskade alla människor oavsett om de var homosexuella eller inte och att det är många homosexuella som är troende - då tappade han intresset rätt snabbt. För all del kan det ha klippts på det sättet, men det kändes inte riktigt så.

Sen blev det stor humor när han mötte en vänsterpartist som satt i nåt lagstiftande råd och som dessutom var öppet homosexuell. Det roliga var att han genomskådade lobbyisten direkt! Han ställde några riktade frågor om homosexuellas rättigheter och lobbyisten började staka sig, sväva på målet och svaren var inte alls lika direkta som hos sossetanten. Då började västerpartisten rätta honom och säga hur han rakryggat borde ha svarat! Ljuvligt!
När lobbyisten sen langade fram de vanliga trycksakerna undrade lagstiftaren hur de hade tänkt sig att få in "jesus återupprättelse i samhället" i lagstiftningen, då kom det inte heller nåt bra svar... Humor som sagt!

Folk får tro på precis vad de vill, de får tro på gud, allah, grannens katt eller att människosläktet grundades av utomjordingar - mig kvittar det lika. Men när de på ett eller annat sätt försöker få mig att ta konsekvenserna av sin tro - då slår jag bakut.
Må det vara genom att begränsa aborträttigheter i enlighet med vad de tycker eller att hota att döda mig för att jag ritar en gubbe spelar ingen roll i sammanhanget. För min del är det samma sak mellan religiösa fundamentalister och extrema djurrättsaktivister - ni får tro och äta vad ni vill, men då kräver jag samma sak i utbyte: jag tror på vad jag vill och jag äter vad jag vill - utan att råka ut för repressalier på grund av detta.

Nu ska alla inte dras över en kam och jag känner många kristna som inte är som dessa dårar, men det är som i alla områden - det finns folk till allt... ;)

Framförallt innebär inte min inställning att jag skiter fullständigt i religioner, absolut inte! Man svär inte i kyrkan, man tar av sig mössan i vapenhuset och man springer inte på kyrkogården och håller sig till gångstigarna i minneslunden! Allt annat är bara respektlöst och dålig uppfostran...


Vafan, se vad religioner ställer till med - nu har jag skrivit så mycket om detta att jag inte hinner se något avsnitt av Veronica Mars idag... Damnit! ;-)


Dagens låttips:

På tal om Veronica Mars... Jag gick och gnolade på titelspåret halva dan idag, men kom inte ihåg texten så bra. En snabb Googling gav vid handen att den var bra den med. The Dandy Warhols har gjort den, den heter We used to be friends och är lite annorlunda, men väldigt bra!

It's something I said, or someone I know.
Or you called me up, maybe I wasn't home.
Now everybody needs some time,
And everybody know
The rest of it's fine
And everybody knows that.

Come on now, sugar,
Bring it on, bring it on, yeah.
Just remember me when you're good to go
Come on now, honey,
Bring it on, bring it on, yeah.
Just remember me when.

We used to be friends a long time ago.
We used to be friends a long time ago.
We used to be friends a long time ago.
We used to be friends, hey hey