Sällan studsar en termos

Här har man gått med en sketen halvförkylning i över en vecka och snörvlat lite, inte känt sig helt hundra - dock klarat sig undan hosta, feber och sånt - och bara några dagar efter att man känt sig helt frisk igen går man och får symptom på halsfluss...

Med tanke på att jag (såvitt jag kommer ihåg) aldrig har haft halsfluss förrän förra julen är det otrevligt. Jag får nämligen inte nån liten Svenssonhalsfluss med lite feber, lite svullna halsmandlar och lite svårt att svälja - jag får H A L S F L U S S !
Feber touchande 40 grader, så igensvullna mandlar att de möts på mitten och lämnar bara ett liiitet hål att svälja igenom, så ömma käkvinklar att jag inte kan gapa (tandborsten får jag stoppa in på tvären) och ligger helt enkelt fullständigt utslagen...

Kul att känna igen dom symptomen? Njaa...


Rekapitulation:

Första gången var förra julen, det bröt ut två dar innan julafton just när jag åkte hem till Stockholm. Petade i mig två Ipren och julhandlade som vanligt dan före dan, det var inte kul men jävlar vad effektiv jag var! ;)
Juldagen blev det akuten, läkaren sa "Japp, du har en halsfluss!" ("något" eftertryckligt) och skrev ut Kåvepenin nästan på stående fot, dock blev det Tikacillin på Apoteket.

Åkte hem till Jönköping i mellandagarna, blev symptomfri kring nyår (nyktert nyår var astrist förutom att jag fick köra en Audi RS4...) och började jobba dagarna innan trettondan. Två dagar efter pillerkurens slut kände jag mig konstig i halsen när jag stämplade in på jobbet vid sju på morron, på niorasten hade jag svårt att svälja och skippade kanterna på mackan, vid halv tolv klev jag in till förmannen och sluddrade fram att nu går jag hem... Åkte till vårdcentralen (jag körde extremt försiktigt kan jag säga) och fick en brutalare sorts penicillin. Dock hörde inte läkaren vad jag sa när jag sa Tikacillin som svar på vad jag käkade för piller efter julen... Eftersom det var Trettondan var Apoteket vid Hälsan stängt, så det blev till att köra till A6. Hurra hurra...

Väl i Pillerbutiken får jag mitt paket och tänkte ta de två första på en gång, de har ju lite muggar och vatten just därför. Petar upp förpackningen och får till min fasa se att jag inte fått piller - jag har fått kapslar! Hiskligt stora saker som jag redan innan jag försökt inser att det blir inte lätt att få ner dom! Försöker två gånger att svälja ner dom på det vanliga sättet med en klunk vatten, men det är ju tvärkört. Fyller muggen till brädden och klunkar ner åbäket - då gick det...


Fredagen innan Hultsfred i somras (dit vi skulle) känner jag att det är dags igen... Satan!
Men det är annorlunda..? Bara ena sidan svullnar upp, ingen feber, inte så ömma käkvinklar - halsfluss men ändå inte liksom.

Tar det säkra för det osäkra och tar mig till Hälsan och vårdcentralen. Efter en rekordkort väntan (ändan var bara nere och vände på stolen) får jag träffa en läkare som snabbt som tusan ger mig en remiss till Öron-Näsa-Hals på Ryhov? Får tag på Asp som skjutsar upp mig och där sitter jag och väntar tills avdelningen stängde för helgen. Öh?
Får gå ner till deras avdelning på akuten och vänta två timmar till där innan jag får träffa tant doktor. De klämmer och tittar och har sig (tur att man inte har en känslig kräxreflex...), kommer fram till att jag har en halsböld (eww) och den fixar de ju till! Sprutar bedövningsvätska på halsmandeln, tar fram skalpellen, snittar strax ovanför, tar fram en spruta med den grövsta jävla kanyl jag sett och suger ut en massa var...
Hela tiden sitter jag käpprätt upp, framåtlutad och gapar som fan för att de ska komma åt - tandläkarställningen var inte att tänka på. Ont utav bara helvete gjorde det och när de var klara tyckte de jag såg lite blek ut, lutade mig bakåt och lade en blöt trasa på min panna - det var tydligen inte helt ovanligt att patienterna svimmade under den behandlingen. Jag förstår dom - jag tror jag aldrig har varit så nära att svimma...

Men vad hände sen? Jo, det vart till att följa med upp på avdelningen, knalla in på ett rum, lägga sig i sängen och få dropp för natten...
Trots mina buckliga vener (knappt så de behöver stasa upp dom (stavas det så?)) satte hon nålen först på tredje försöket! Lite synd eftersom det gör så vansinnigt ont när de trycker in de där grova nålarna...
Dropp (oooh, vätska!) och en hästdos penicillin rakt ut i blodet, sen var det natten.

Dan efter fick jag gå in till en annan läkare som sprutade mer bedövning, skar upp igen och petade för att se om de behövde gå in kirurgiskt, dvs narkos och hela baletten, men det klarade jag mig undan.

Ännu en hästkur penicillin blev resultatet, plus en liten fuling till tablett som heter Flagyl - den hämmar att ett operationssår blir inflammerat (eller nåt ditåt), så det var ju för snittet i gommen skulle läka som det skulle. Jag fick tio tabletter av den, en på morron och en på kvällen, och där sa läkaren (återigen med något eftertryck) att jag inte skulle dricka alkohol när jag käkade den eftersom den har en antabusliknande effekt då... Check, jag håller mig nykter! ;)
Alltså fick jag hålla mig nykter också första dagen på Hultsfred medan de andra satt och drack allt vad de orkade av våra förråd...
Fast den hade en rolig bieffekt: hela tiden hade jag en metallisk smak i munnen! Det var som om jag tuggade konstant på en läskburk...


Loooong story short: Jag vill inte ha halsfluss igen!

Nu har jag sett Tjeckien bli utslaget (jävlar, vilken match!) och nu ska jag gå och lägga mig.
Sömn är bra har jag hört. Även om det inte skulle vara det tror jag det i alla fall - jag gillar min kudde! ;)