Father, forgive me, for I have sinned...
Jo, det blev ju inte bättre än att man råkade försöka ragga i kväll...
Men det såg ju så bra ut!
PedSex hade återinspark, jag tänkte inte gå, men efter att jag hade bytt till vinterdäck på bilen och tvättat densamma hade Bilprovningens drive-in stängt, så jag blev kvar på Akademien och vart övertalad att gå på sittningen.
Den i sig var kanon och efteråt var det alldeles kalas med massa onyktra pedagoger, dvs mestadels onyktra flickor... :)
Helt plötsligt befann jag mig på dansgolvet med vår käre Vice U rockandes satan bredvid. Ännu ett ögonblick senare, efter lite uppmuntrande blickar, befinner jag mig i trevlig dans med en toksnygg brunett - awright!
Men som en blixt från klar himmel vänder hon sig mot mig och säger "tack, det var trevligt" och försvinner som en avlöning... wtf?
Ser henne ett par gånger till under kvällen, möter hennes blick men inte en tillstymmelse till reaktion. Inte ens under hångelsångerna på slutet när jag och Dan står och fåndansar precis brevid henne och hennes polare händer nåt speciellt.
Det må va hänt att hon var sugen på ett och annat, men har man tidernas sämsta självförtroende och är som tidigare sagt fullständigt ordblind på området händer det inte mycket.
Idag när jag kom hem låg det ett kuvert på hallmattan från Bostad Stockholm. Det var mitt login till deras bokningstjänst, så från och med idag kan jag skaffa lägenhet i Stockholm - på allvar!
Detta fick mig att fundera på väg hem från Akademien: är det lättare eller svårare att ragga i en mindre stad än i en storstad? Utan att ha någon som helst empirisk erfarenhet på det senare området skulle jag säga i en storstad. Här finns det ett begränsat antal uteställen, alla med sin profil och sin publik och ser man nån på ett ställe är chansen stor att hon (i detta fallet) kommer tillbaka till samma ställe nästa kväll/helg. Men i en storstad finns det massor av uteställen och då är chansen att träffas igen mer eller mindre minimal - därav inbillar jag mig att det är lite mer av pang på rödbetan där.
Gissa varför jag är sugen på att flytta hem till Stockholm? ;)
I morron måste jag faaan ta och städa...
Dagens låttips!
På väg hem från Akademien, med humöret muttrandes nånstans kring fotknölarna, kom precis rätt låt på cdn, precis den som fick mig att öka takten på stegen, gnola med i texten och komma på bättre tankar.
Det är ju inte okänt att Queen är mina husgudare numero uno och att försöka välja den bästa låten är fullständigt omöjligt. Däremot finns det ett gäng riktigt jävla bra låtar och ännu bättre arrangemang. I början av 90-talet släpptes Live at Wembley '86, en dubbel-cd som är helt suverän. Som sista spår på första skivan ligger Now I'm Here, en låt som är helt okej på studioalbumet, men som växer till en gigant live... Trummisen Roger Taylor beskrev den som ett workout-pass...
Tanka hem, lyssna och njuuuuut (och rocka satan)... :D
Men det såg ju så bra ut!
PedSex hade återinspark, jag tänkte inte gå, men efter att jag hade bytt till vinterdäck på bilen och tvättat densamma hade Bilprovningens drive-in stängt, så jag blev kvar på Akademien och vart övertalad att gå på sittningen.
Den i sig var kanon och efteråt var det alldeles kalas med massa onyktra pedagoger, dvs mestadels onyktra flickor... :)
Helt plötsligt befann jag mig på dansgolvet med vår käre Vice U rockandes satan bredvid. Ännu ett ögonblick senare, efter lite uppmuntrande blickar, befinner jag mig i trevlig dans med en toksnygg brunett - awright!
Men som en blixt från klar himmel vänder hon sig mot mig och säger "tack, det var trevligt" och försvinner som en avlöning... wtf?
Ser henne ett par gånger till under kvällen, möter hennes blick men inte en tillstymmelse till reaktion. Inte ens under hångelsångerna på slutet när jag och Dan står och fåndansar precis brevid henne och hennes polare händer nåt speciellt.
Jag säger bara det: fruntimmer...
Det må va hänt att hon var sugen på ett och annat, men har man tidernas sämsta självförtroende och är som tidigare sagt fullständigt ordblind på området händer det inte mycket.
Idag när jag kom hem låg det ett kuvert på hallmattan från Bostad Stockholm. Det var mitt login till deras bokningstjänst, så från och med idag kan jag skaffa lägenhet i Stockholm - på allvar!
Detta fick mig att fundera på väg hem från Akademien: är det lättare eller svårare att ragga i en mindre stad än i en storstad? Utan att ha någon som helst empirisk erfarenhet på det senare området skulle jag säga i en storstad. Här finns det ett begränsat antal uteställen, alla med sin profil och sin publik och ser man nån på ett ställe är chansen stor att hon (i detta fallet) kommer tillbaka till samma ställe nästa kväll/helg. Men i en storstad finns det massor av uteställen och då är chansen att träffas igen mer eller mindre minimal - därav inbillar jag mig att det är lite mer av pang på rödbetan där.
Gissa varför jag är sugen på att flytta hem till Stockholm? ;)
I morron måste jag faaan ta och städa...
Dagens låttips!
På väg hem från Akademien, med humöret muttrandes nånstans kring fotknölarna, kom precis rätt låt på cdn, precis den som fick mig att öka takten på stegen, gnola med i texten och komma på bättre tankar.
Det är ju inte okänt att Queen är mina husgudare numero uno och att försöka välja den bästa låten är fullständigt omöjligt. Däremot finns det ett gäng riktigt jävla bra låtar och ännu bättre arrangemang. I början av 90-talet släpptes Live at Wembley '86, en dubbel-cd som är helt suverän. Som sista spår på första skivan ligger Now I'm Here, en låt som är helt okej på studioalbumet, men som växer till en gigant live... Trummisen Roger Taylor beskrev den som ett workout-pass...
Tanka hem, lyssna och njuuuuut (och rocka satan)... :D
Kommentarer
Trackback