Men varför?

Varför ska man vara så förbannat blyg och osäker?

Varför ska man aldrig begripa sig på vad kvinnor vill och inte vill?

Varför kan man inte själv klämma ur sig nåt vettigt för att bryta isen, ens efter tidigare så att säga positiva upplevelser?


Av nån anledning lyckas jag alltid få bättre kontakt med "objektets" polare än med "objektet" själv. Med hennes polare kan man gaffla på som vanligt, skämta och ha sig utan press, men när man ska säga nåt vettigt till Henne med stort H - då knyter sig allt och det blir bara pannkaka...

Den Stora Osäkerheten gör alltid entré med pukor och trumpeter: Säkert att hon vill nåt mer? Är hon verkligen intresserad? Tolkar du verkligen signalerna rätt?


...eller var allt bara under the influence of alcohol?

Den eviga frågan. ^^


Om 3½ timme börjar klockradion prata.
Gnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback