Klantarsel!
Ibland är man mer än lovligt otaktisk... Här har man tillbringat en alldeles utmärkt dag på jobbet, de problem som dök upp löste jag galant, farsan svängde förbi med skattemärket till Bettan (plus transpondern till det vansinniga försöket med trängseltullar i Stockholm) och siktade på ännu en avslappnad kväll i dvdsoffan - men inte då...
Klart som fan man skulle få för sig att läsa gamla inlägg i dagböcker man har här och var på nätet och vips läste man fel inlägg från tiden då jag och Jenny gick skilda vägar och sen var man tillbaka nere i träsket igen.
Genast börjar mörka tankar snurra igen... Var det rätt steg att ta? Vad hade hänt om jag inte gjort det? Kommer jag nånsin hitta den rätta?
Inte så att man får ångest av det, men man blir ju trots allt inte yngre.
Vad jag läste?
Javafan, har jag skrivit det på ett ställe kan jag skriva det på ett till. Tidpunkten då detta skrevs tål att tänkas på - jag var höggradigt onykter...
*utan ord*
Du fanns där, alltid, bara för mig
Jag kunde inte förstå att du verkligen kände så
Men du gjorde verkligen det
och jag älskade dig för det och mer än så.
Trots det kom mörka vindar
och vi gled isär.
Även om du inte kände det
så var det tyvärr så.
Många kvällar av hårda ord
och nätter av rygg mot rygg.
Men när morgonen kom igen
var allt som bortblåst ändå.
Efter en lång mörk vinter
kände jag att det inte gick.
Efter månader av ångest och tveksamhet
tog jag det steg jag aldrig trott mig ta.
Det är nu ett halvår sen
jag tog ringen av ditt finger.
En tid av tårar och än mer ångest,
varav den största ångesten var min.
Har jag gjort rätt?
Varför gjorde jag detta?
Kommer jag ångra mig?
Många frågor utan svar.
Det är snart tre månader sen
vi slutligen flyttade isär.
Än idag gnager det inom mig:
Vad är det jag har gjort??
Det var trots allt jag
som avslutade tre års liv.
Tre år av skratt,
av glädje, sorg och kiv.
Men trots all denna smärta
tror jag att vi gjorde rätt.
Det lär vi aldrig få reda på,
hur vi än lever våra liv.
Jag gaskar upp mig dag för dag,
men snart rycks jag ner igen.
Jag läser din dagbok på Lunar
och relaterar allt till mig - igen.
Jag måste komma över dig,
och du komma över mig.
Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta,
och jag hoppas jag får en plats hos dig.
Jenny, jag glömmer dig aldrig.
Klart som fan man skulle få för sig att läsa gamla inlägg i dagböcker man har här och var på nätet och vips läste man fel inlägg från tiden då jag och Jenny gick skilda vägar och sen var man tillbaka nere i träsket igen.
Genast börjar mörka tankar snurra igen... Var det rätt steg att ta? Vad hade hänt om jag inte gjort det? Kommer jag nånsin hitta den rätta?
Inte så att man får ångest av det, men man blir ju trots allt inte yngre.
Vad jag läste?
Javafan, har jag skrivit det på ett ställe kan jag skriva det på ett till. Tidpunkten då detta skrevs tål att tänkas på - jag var höggradigt onykter...
*utan ord*
Du fanns där, alltid, bara för mig
Jag kunde inte förstå att du verkligen kände så
Men du gjorde verkligen det
och jag älskade dig för det och mer än så.
Trots det kom mörka vindar
och vi gled isär.
Även om du inte kände det
så var det tyvärr så.
Många kvällar av hårda ord
och nätter av rygg mot rygg.
Men när morgonen kom igen
var allt som bortblåst ändå.
Efter en lång mörk vinter
kände jag att det inte gick.
Efter månader av ångest och tveksamhet
tog jag det steg jag aldrig trott mig ta.
Det är nu ett halvår sen
jag tog ringen av ditt finger.
En tid av tårar och än mer ångest,
varav den största ångesten var min.
Har jag gjort rätt?
Varför gjorde jag detta?
Kommer jag ångra mig?
Många frågor utan svar.
Det är snart tre månader sen
vi slutligen flyttade isär.
Än idag gnager det inom mig:
Vad är det jag har gjort??
Det var trots allt jag
som avslutade tre års liv.
Tre år av skratt,
av glädje, sorg och kiv.
Men trots all denna smärta
tror jag att vi gjorde rätt.
Det lär vi aldrig få reda på,
hur vi än lever våra liv.
Jag gaskar upp mig dag för dag,
men snart rycks jag ner igen.
Jag läser din dagbok på Lunar
och relaterar allt till mig - igen.
Jag måste komma över dig,
och du komma över mig.
Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta,
och jag hoppas jag får en plats hos dig.
Jenny, jag glömmer dig aldrig.
(Ons 28 aug 2002, 02 03:14)
Så nu tänker jag av ren princip lägga mig på sängen och läsa bok och käka kopiösa mängder godis!
Så nu tänker jag av ren princip lägga mig på sängen och läsa bok och käka kopiösa mängder godis!
Kommentarer
Postat av: *Bull*
Den rätta kommer, en dag... Det lever jag på iallafall.. Man ska inte fundera över det som har varit, utan det som en dag kommer!
//
Postat av: StefaN
Jorå, nu har jag en mera pragmatisk syn på det hela, men som sagt, ibland kommer de mörka molnen trots allt.
Just nu är jag mest nyfiken på vilka som man ska jobba med på K-Rauta. Den 9 januari dyker de upp och förhoppningsvis är det inte bara gamla gubbar... ;)
Trackback