Status Quo
Jag är stenhårt fast på jobbet och kommer ingenstans, mina "Tack för visat intresse" kan jag snart tapetsera en hel vägg med och vi ska inte tala om hur trist det är att sitta och skriva ansökningar som man får noll respons på.
Dessutom kan jag inte söka jobb vettigt, dvs ringa och snacka innan man skickar iväg ansökan. Jag kan inte ringa från butiken, på lagret är det ventilation som dånar överallt, att det inte går i verkstaden säger sig självt och inne på kontoret så chefen hör? Fet chans. Jag kan inte heller gå ut på en rast eftersom vi finns i ett industriområde med tung trafik och dessutom precis bredvid Bromma Flygplats. Sista alternativet är på lunchen men hey, då är ju de också på lunch!
Socialt är det lika öde som vanligt, ett fåtal polare men inte mer. Jag är helt enkelt inte den man kommer ihåg när det är dags att hitta på nåt.
Ta bara samlingen Vemdalengänget hade i helgen där de samlat ihop bilder och filmer för att kolla på tillsammans under en helkväll. Kom de ihåg mig? Nope. Nu blev jag förvisso upptagen med Thåström den kvällen, men ändå - that's my life.
Vad gäller damer har jag resignerat totalt. Några jag gått och småhoppats på har jag avskrivit helt, mest beroende på min totala sociala inkompetens trots relativt frekventa möten. Iofs blev jag rätt rejält upphånglad på Synda, men då fick jag reda på (per telefon ska påpekas) redan innan vi ens träffades att det inte skulle bli mer än så. Symptomatiskt på något sätt.
Och så länge jag inte hittar något nytt jobb lär det inte förändras på den fronten heller.
Så jag sitter framför datorn istället.
I’m on the roof and I’m starin’ at the stars
Lookin’ down at all the cars
I can see you
In the window of your favorite corner bar
But to reach you is just too far
And I might as well be on Mars
I might as well be on Mars
You can’t see me
I might as well be the man on the moon
You can’t hear me
Oh, can you feel me so close
And yet so far
Baby, I might as well be on Mars
Baby, I can’t fly
If I could I’d come down to ya
Maybe I should try?
citerar ett mess jag fick på synda när jag kände mig härligt låg:
"vi är många som tycker om dig i alla fall, glöm aldrig det!"
kram på dig!
Och det komiska i det hela är min precis nyskrivna blogg som jag skrev innan jag läste din! =) Snacka om patetiska liv eller... Fast vet du? Jag tycker om dig, bryr mig om dig och vill mer än gärna umgås med dig även fast det är typ 100 mil bort - så se nu till att börja söka jobb där vännerna finns! HÄR!!
Ja det är verkligen synd om dig som har ett fast jobb, en egen lägenhet, dator med internet osv.
Inte förens du hittar dig själv kommer någon annan göra det. Självömkan leder bara till förfall. Släpp allt vad brudar heter och fokusera på att lösa andra bitar i ditt liv så kommer allt sen.
Mvh
Karlsson
man har faktiskt lov att tycka synd om sig själv ibland, man är inte på topp alltid herr karlsson. man är bara mänsklig. inte alla som säger det högt bara. en eloge till stefan som berättar det och inte bara går runt och låtsas.
och stefan, snart kommer vi ju upp och rockar med dig när du fyller år!
Håller helt med dig Tess. Herr Karlsson, jag kan berätta en historia om en liten pojke som en dag kände sig väldigt ensam och ledsen eftersom den han tyckte så mycket om lämnade honom. Den lilla pojken var jätte ledsen jätte länge och tyckte verkligen synd om sig själv och undrade vad det var för fel på honom. Den lilla pojken brydde sig inte om vad alla andra sa eftersom det var han som var ledsen och kände sig övergiven.
Den lilla pojken träffade till slut en annan liten flicka som han blev jätte kär i, vilket gjorde att han glömde alla sina andra gamla kärleksbekymmer. Så herr Karlsson, alla har vi varit där, även den lilla pojken/du.. Man måste få gnälla ibland, det borde du ju veta som bor i väldens största gnäll håla! (haha där fick jag den poängen sagd också hehehe)
Va härligt Bull att du hänger ut mina känslor här! Alla har rätt att må dåligt i perioder men man måste rycka upp sig och inse att man duger, det gjorde jag efter ett tag.
Sista gången jag berättar personliga saker för dig...
Kämpa på Stefan det finns alltid ljus i tunneln!
Du Karlsson vet du vad? Du behöver då inte berätta någonting mer för mig alls, för nu vet jag ju precis var jag har dig! Man måste rycka upp sig? Klart att man måste men det tar tid och det vet alla, även du. Hängde ut dig det gjorde jag inte, alla har mått dåligt och det är inget att skämmas för, snarare ska man vara stolt över sig själv för att man vågar skriva om det som StefaN. Det är märkligt att människor får helt andra sidor när kärlekens pilar har träffat dem!