Sällan studsar en termos

Fan vad trist det är att må dåligt, man kan liksom bara vara hemma och ...må dåligt. :/

Trots det vågade jag mig ut en sväng idag, är det sju plusgrader och solsken ska man fanimej ut, så är det bara. Tog en sväng utmed vattnet förbi Äppelviken, svängde upp vid Smedslätten och knallade Alviksvägen tillbaka. Gött.

Men varför är det så olustigt att gå bakom nån? Kommen en bit bort på stigen kommer det en dam/tant/whatever (50+ typ) på en anslutande stig och hamnar typ tio meter framför mig. I mitt skick kände jag inte för att lägga på ett kol och gå om, utan jag blev kvar där bakom. Visst, mitt på dagen en lördag är det väl inga fulingar ute, men det känns ändå jävligt kymigt. Att man ska ta åt sig så av något som aldrig skulle falla en in?


Nu ska jag lägga mig på soffan och läsa bok, se på hockey är lite för livligt för min stackars varelse idag...


Förresten #1: Igår fick jag mitt Studentkort, nu är jag student igen, hahaha...

Förresten #2: Idag, efter en jävla massa letande, hittade jag min sovsäck igen! Den låg längst upp i städskrubben...