Sällan studsar en termos

Shoppade en ny tv-bänk på Ikea idag, min nuvarande är lite för trång eftersom dvdn ballar ur efter några timmars användning - jag tror den blir för varm eftersom det är lite trångt om saligheten där den står.
Mio har rea och jag har klämt lite på en bänk där, förvisso både med dörrar (bara i vägen) och bakstycke (jag vill komma åt baksidorna på apparaterna), men med standardmonterade hjul.

Men det blev Ikea som vanligt! Funderade en sväng på deras variant med två stolpar som man klämmer fast mot taket och sen hyllor och "tv-vägg" mellan dom - men den kändes inte så stadig att den skulle palla med min tunga reciever och dessutom fanns deras tokreade delar bara i vit folie... Brrr...

Nej, det blev en svartbrun Lack istället, lite lägre än nuvarande, men gott om plats! Dessutom inga problem att flytta över hjulen från min nuvarande bänk.
Hämta 25kg paket på lagret, ut till bilen, fälla baksäten och hiva i (jag satt som en fällkniv hem) och sen på vägen hem fundera på hur fan jag skulle asa upp åbäket till lägenheten - lådan var lite större än jag trodde...

För säkerhets skull hämtade jag ett spännband ur byrån för att bära i, men det visade sig att jag nådde preciiis med fingertopparna såpass att jag kunde kånka iväg den - så nu står den i hallen och jag har träningsvärk i fingrarna, hahaha...


Årets Peace&Love var asbra! Jag lyckades se Thåström, drygt halva Mötley Crüe, allt utom två första med Dia Psalma och ett spontanstopp på Bullet. That's it.

Men så körde jag Thåström, The Sounds, Stefan Sundström, Babyshambles, Håkan Hellström för att dra de mest kända... Just dessa var tyvärr bara kortkörningar inom Borlänge, men samtliga var på kalashumör och galet snacksaliga, till och med Pimme!
Det vart några vändor till Arlanda och Skavsta också, några roligare än andra. The Wildhearts körde jag tre gånger och på varje långkörning stannade vi på Statoil för några tradarwurrar, haha...

Sen skulle jag köra tjejerna i Urkraft tillbaka till Stockholm, riktiga donnor lovade Droppen som kört upp dom. Yeah right, jag fick tre av gossarna i bandet - istället för två blonda svenskor blev det tre galet mörkhyade herrar (inget ont om det, jag är bara fascinerad av hur tokigt mörk en av dom var!) som redan innan vi ens hunnit ut genom gaten har dissat min iPod och Springsteens nyaste (jag hade ju iTripen så den sände till radion) till förmån för en cd med afrikanska trummor. På hög volym!

Jag körde ner dom till Stockholm, den första hoppade av långt upp på Sveavägen och först nere vid Hötorget klämmer de andra ur sig att de vill till Skanstull och Gullmarsplan... Men på grund av två av tre körfält är avstängda på Centralbron och Volvo Oceans Race-båtarna utmed Strömbron tog den resan nästan en timme - allt krypkörande gjorde att motorn i V70n höll på att koka tre gånger...

När jag väl blev av med den siste hade jag hört första spåret på skivan fyra gånger! Jag var jävligt snabb med att ratta in första bästa kanal på radion för lite gitarrer och elektrisk musik, hahaha...

Sen körde jag upp två fotografer som skulle plåta artistporträtt åt festivalen, så jag hörde massa branschskvaller, om hur den ene plåtat Svartensbrandts dotters utvik och sånt... Intressant. ;)

I övrigt var det lika kul som vanligt, Pelle och Tobbe satt nästan dygnet runt i det lilla rummet utan minsta lilla luftkonditionering (kvavt var bara förnamnet), vi gjorde mer akutkörningar än tidigare, garvade åt förvirring när folk hojtade över radion och drack ur allt vi hittade - herreguuuud vad det var varmt ute!

De hade skärpt upp säkerheten i år, så för att komma in med bilarna överallt med artisterna hade vi laminat (dvs ett sånt där mobilband runt halsen med en laminerad lapp hängandes vid) med info om var vi kom in.

Access All Areas - All Days. Hell yeah!

Jävlar vad vi utnyttjade det, hahaha... Att hitta smitvägar för att ta sig fram på området är ju givet, men Dia Psalma såg jag från diket där vakterna stod, fast ute till höger. Mycket smidigt att bara trava in backstage, hehe. Men det hade inte funkat på de större scenerna kan jag lova.

Men att bröta fram med bilar med P&L-loggor på lite överallt var inga problem, de spärrade av gatorna lite som de kände för det dag från dag, så det var mer än en gång som våra artister fick åka på trottoarer och halvvägs ner i diken... Men vad gör man? Vänder och letar rätt på en ny väg med en artist i baksätet som är laddad för att gå upp på scen? Fet chans.

Kul bilar hade vi också. En V70 dieselautomat gillade jag skarpt, lika så S60n med lättrycksturbon. För de största körningarna var det minibuss som gällde, åtta passagerare och mycket packning, typ VW Caravelle och Opel Vivaro - men var de max fem med lite bagage fick de åka Cheva! Vi hade en fyra-fem Chevrolet Uplander, rediga fåtöljer, givetvis automatlåda, en sidoskjutdörr man kunde fjärrstyra, ett ljussystem som själv slog på halvljuset när det blev mörkt... Cool bil som dessutom gick på etanol! Men jävlar vad de dricker och när det är etanol går det ännu mer.

Jag gasade ner till Arlanda, farthållare och hela baletten, plockar upp bandet och strax norr om Uppsala trycker jag på färddatorn och får veta att jag har 19 mil kvar i tanken. Ooops. Jag lättade på gasen och körde så ekonomiskt jag bara kunde eftersom jag inte hade något tankkort med mig, men jag fick lik förbannat stanna i Falun och skvimpa i några liter. 77 liter lurade jag i när jag väl tankade, haha.


Det var det, nu blir det en lugn helg (fast bara nästan, ska gå gratis på Thåström/Ternheim/Wadling på Långholmen på fredag) och helgen efter det är det Hultsfred. Puh.

Men innan dess ska jag ta tag i ett dåligt samvete som ligger och gnager.