Ner å upp, upp å ner...
Satt och slösurfade och läste lite bloggar nyss, bara fördrev lite tid sådär i största allmänhet. Men rätt vad det var så var det några meningar som gjorde att det högg till nånstans långt inne...
"Jobb är inte allt, allt är vänner" stod det.
Faktum är att jag satt och funderade på det på jobbet idag, håller på med ett gigantiskt jävla jätteprojekt med att skriva in i produktregistret var i butiken varje enskild produkt finns. Det började enkelt med att märka upp alla skepp och plåtar, nu är det hästjobbet kvar. Enformigt, repetitivt och trist, men tiden går fort av nån anledning. Samtidigt har man tid att låta tankarna vandra eftersom jobbet i sig inte kräver nån större koncentration.
Då var jag inne på det, hur har jag det egentligen? Vad gör jag egentligen?
Inte mycket kom jag fram till. Jag jobbar och sen åker jag hem. Sitter framför datorn en stund, landar i tv-soffan, lite mera dator innan lampan släcks.
Helgerna handlar till största del åt att få tiden att gå. Sen i april har jag gått på fotboll i snitt varannan vecka eftersom jag hade årskort på Råsunda, men nu är hemmamatcherna över för i år. Istället har jag börjat följa Premier League på Canal+.
That's it.
"Jobb är inte allt, allt är vänner" alltså. Man kan konstatera att jag sannerligen inte har mycket.
Okej, låt oss nu analysera detta en aning.
Många träffar sina arbetskamrater även på fritiden, även om det bara handlar om att ta en fika eller en fest nån gång ibland. Fet chans att det händer på mitt jobb. En julfest om året tvingas han till, annars skulle nog till och med de mest lojala börja gnälla. Utöver detta: zip, nada, zilch.
Två gånger sen förra sommaren har vi varit ute och ölat, några av oss - men det är inte gänget jag vanligtvis skulle umgåtts med. Förortsgäng som sitter på sunkhak och hinkar billig bira. Inget ont med det, men exempelvis Bishops finns inte på kartan.
Ett nytt jobb med lite kul folk skulle givetvis (förhoppningsvis) innebära en markant förbättring på den fronten.
Några after work i Sumpan med Faustarn och en bunta partys hos/med söderfolket har det ju givetvis blivit och det uppskattas högeligen, men samtidigt kunde det säkert blivit fler - om man själv hört av sig nån gång. Usch, jag är dålig på sånt...
Vad jag verkligen behöver är lite intellektuell stimulans! Jag känner själv att jag fördummas för varje dag som går utan lite ordentlig hjärngympa...
Skämt åsido, jag märkte det idag när jag surfade runt att det finns oerhört välartikulerade bloggar därute och denna är sannerligen inte en av dom. Mångordig, ja - men inte välskriven.
Det som retar mig till vansinne är att jag vet att jag kan - eller åtminstone har kunnat. När jag pluggade var det inga problem att skita ur sig 500 ord till en inlämningsuppgift på nolltid och dessutom med substans.
Men nu jobbar jag på ett ställe där jag är till visshet gränsande sannolikhet den ende med några akademiska studier överhuvudtaget bakom mig och det märks, det märks...
Usch, jag måste lära mig InDesign så jag får nåt jobb. Det jobbet jag bommade nyss efterfrågade kunskap i Quark XPress - och det kan jag! Men så fick jag inte jobbet istället... Gah!
Nej, om man skulle krypa till kojs, krama kudden och drömma om nån som får det att pirra lite?
"Jobb är inte allt, allt är vänner" stod det.
Faktum är att jag satt och funderade på det på jobbet idag, håller på med ett gigantiskt jävla jätteprojekt med att skriva in i produktregistret var i butiken varje enskild produkt finns. Det började enkelt med att märka upp alla skepp och plåtar, nu är det hästjobbet kvar. Enformigt, repetitivt och trist, men tiden går fort av nån anledning. Samtidigt har man tid att låta tankarna vandra eftersom jobbet i sig inte kräver nån större koncentration.
Då var jag inne på det, hur har jag det egentligen? Vad gör jag egentligen?
Inte mycket kom jag fram till. Jag jobbar och sen åker jag hem. Sitter framför datorn en stund, landar i tv-soffan, lite mera dator innan lampan släcks.
Helgerna handlar till största del åt att få tiden att gå. Sen i april har jag gått på fotboll i snitt varannan vecka eftersom jag hade årskort på Råsunda, men nu är hemmamatcherna över för i år. Istället har jag börjat följa Premier League på Canal+.
That's it.
"Jobb är inte allt, allt är vänner" alltså. Man kan konstatera att jag sannerligen inte har mycket.
Okej, låt oss nu analysera detta en aning.
Många träffar sina arbetskamrater även på fritiden, även om det bara handlar om att ta en fika eller en fest nån gång ibland. Fet chans att det händer på mitt jobb. En julfest om året tvingas han till, annars skulle nog till och med de mest lojala börja gnälla. Utöver detta: zip, nada, zilch.
Två gånger sen förra sommaren har vi varit ute och ölat, några av oss - men det är inte gänget jag vanligtvis skulle umgåtts med. Förortsgäng som sitter på sunkhak och hinkar billig bira. Inget ont med det, men exempelvis Bishops finns inte på kartan.
Ett nytt jobb med lite kul folk skulle givetvis (förhoppningsvis) innebära en markant förbättring på den fronten.
Några after work i Sumpan med Faustarn och en bunta partys hos/med söderfolket har det ju givetvis blivit och det uppskattas högeligen, men samtidigt kunde det säkert blivit fler - om man själv hört av sig nån gång. Usch, jag är dålig på sånt...
Vad jag verkligen behöver är lite intellektuell stimulans! Jag känner själv att jag fördummas för varje dag som går utan lite ordentlig hjärngympa...
Skämt åsido, jag märkte det idag när jag surfade runt att det finns oerhört välartikulerade bloggar därute och denna är sannerligen inte en av dom. Mångordig, ja - men inte välskriven.
Det som retar mig till vansinne är att jag vet att jag kan - eller åtminstone har kunnat. När jag pluggade var det inga problem att skita ur sig 500 ord till en inlämningsuppgift på nolltid och dessutom med substans.
Men nu jobbar jag på ett ställe där jag är till visshet gränsande sannolikhet den ende med några akademiska studier överhuvudtaget bakom mig och det märks, det märks...
Usch, jag måste lära mig InDesign så jag får nåt jobb. Det jobbet jag bommade nyss efterfrågade kunskap i Quark XPress - och det kan jag! Men så fick jag inte jobbet istället... Gah!
Nej, om man skulle krypa till kojs, krama kudden och drömma om nån som får det att pirra lite?
Kommentarer
Postat av: *Bull*
Men det är ju det jag säger; knyppelkurs eller vad fasen som helst, någonstans måste det ju finnas något som du kan intresseras av och därmed också hitta lite nytt folk att umgås med? (Annars är ju faktiskt inte Jönet så jääkla långt bort heller...)
Postat av: StefaN
Ehm, det är just "tack vare" mina ständiga resor till Jönköping som jag inte har några semesterdagar kvar (enligt chefen) och därmed fick tjänstlediga dagar när jag var på farmors begravning. Sen är det inte helt gratis att ta sig 35 mil enkel resa. :P
Postat av: Tess
det var den sämsta jävla ursäkt jag hört =)
Postat av: StefaN
Om det är en så dålig ursäkt får väl ni komma hit då! Sthlm är ju inte så jääkla långt bort enligt en säker källa... ;)
Postat av: *Bull*
Men det var ett jävla tjat, flytta tillbaka hit istället då så är ju alla problem lösta! Jösses att det ska vara så svåååååårt!! =)
Trackback