Sällan studsar en termos

Okej, first thing first.

Förra året var jag sur när jag kom hem från Peace&Love eftersom jag missat i princip allt av vad jag hade hoppats se under festivalen. Jag lyckades se Alice Cooper, Sahara Hotnights och inget mer... Resten av tiden spenderade jag på rv70, var fyra gånger på Arlanda och tre nere i Stockholm på fyra dagar.

I år blev det lite strul innan det blev klartecken för min resa upp, så jag fick ett vädjande mail om jag skulle kunna tänka mig att köra igen..? Eftersom det inte var lika knökat med intressanta band ställde jag som krav att se Thåström. Jag körde i år också. ;)

P&L har vuxit nåt oerhört på de tio år som festivalen funnits och i år gick de om Hultsfred i besökare och blev således näst största festival i Sverige! Givetvis innebär detta lite växtvärk, så det är lite småskalighetstänk kvar här och var, men det blir bättre och bättre!
Nu var boendet öppet när vi kom på tisdagen, vi slapp leta upp kansliet i ett kontorshus för att checka in osv... :)

Så vad hände i år då?
Tja, jag körde Jason Mraz igen - det var ju trevligt förra året och det blev kul i år också. De hade egen buss i år, men Jason och hans manager var tvungna att flyga tidigare än bandet nånstans, så jag körde ner dom till Arlanda efter spelningen i en V70 2.5T. En 2,5-liters turbo, ja. Bra att jag tog vägen över Falun-Gävle, där var det inga kameror och noll trafik natt mot fredag, hehe...
Manu Chao bussade jag också från och till Arlanda, kul folk även om de var lite kassa på engelska ibland. Där var det stressigt på slutet, så från Gävle och ner till Arlanda piskade vi upp våra stackars dieselbussar i 160 för att hinna till incheckningen... Men det gick!
Tokigt många lokalkörningar i år, eller så var det jag som inte var ner till Sthlm hela jävla tiden, jag vet inte riktigt. Men många snabba ryck och nödlösningar blev det, av typen "Spring bort till Karneval och kör Eldkvarns van till artistparkeringen"... 

Sista körningen var helt sanslös. 0100 natt mot söndag körde jag till Isis, det innebär att ta sig igenom två gater och köra in på området, kryssa fram bland folk och ringa ett mobilnummer så porten till en lastbrygga öppnades så jag kunde köra in där. Lasta ett irländskt skrammelband och dra direkt mot flyget.
Nej inte Arlanda.
Skavsta...

Söte jesus vad trött jag var på slutet, trots både Cola-, Redbull- och godisintag... Hivade av bandet med fem minuter tillgodo, gick på muggen och styrde norrut igen vid sextiden på morron. Men tack och lov skulle jag inte tillbaka till Borlänge. Bussen skulle lämnas tillbaka på Arlanda, så jag körde hem och störtade i säng vid halv åtta. Sådär vid lunch vaknade jag till igen, körde till Arlanda, dumpade kärran och tog SL hem. Sen sov jag igen. ;-)

Sammantaget var det roligare i år än förra året, mest tack vare att vi var fler... Förra året var vi 7-8 stycken, i år räknade vi in över tjugo pers! Det bästa var att nästan hela gänget från förra året var kvar och vi har så jävla kul att jag redan bestämt mig för att köra 2009 också... ;-)

Ju fler man är som kör desto mer får man se av festivalen, så enkelt är det ju. Ska man se det från ölsidan ligger Hultsfred två veckor innan och då brukar det bli tillräckligt av den vara, tacksåmycket. 

Bäst, förutom Thåström som står över allt annat, var DLK! Fan vad kul att få höra Egon live! :-D