Sällan studsar en termos

Jag är nog sjukare än vad jag tror. ;)

Skämt åsido tror jag att min kära Twar har blossat upp igen. Funderade lite kring det under Munksjövarvet och det är inte alls någon omöjlighet. Därav alla humörsvängningar på sistone...

Första gången jag åkte på det var för sex-sju år sen när jag gick och var småkrasslig hur länge som helst. Men när Kajsas farsa läkaren upptäckte att hon hade Twar var vi många i bekantskapskretsen som också diagnosticerades som offer för den. Det blev mycket resande till Karlsborg och Azitromax-knaprande innan vi var friska hela högen.
Elakt nog blir man inte immun mot den utan man kan lätt åka på det igen - riktigt elakt är det...

Dessutom är det rätt svårt att sätta rätt diagnos - man går och känner sig småförkyld mest hela tiden, men vem gör inte det såhär i vintertider? Det är på två andra saker man märker det bättre: man sover precis hur mycket som helst, sömnbehovet är omättligt och man känner sig aldrig helt utsövd och man har humörsvängningar som skulle få vilken gravid kvinna som helst att bli avundsjuk...

Det är helt bisarrt, det svänger som fan och fort går det! Ena stunden kan man vara asförbannad för att i nästa ögonblick bli hur glad som helst - utan större anledning än att solen kanske råkade titta fram en sväng. Det trista är att för min del överväger det negativa - jag blir håglös, "orkar" inte göra saker och blåser upp negativa saker till enorma proportioner.

Märklig sjukdom är det hur som helst, den nyfikne kan läsa mer här: http://web.telia.com/~u91009725/medicin/twar.htm

http://www.me-info.nu/twar.htm är en längre text av "vår" läkare, rent hemskt oformatterad, men klart intressant läsning.


Nu ska jag fortsätta dona här - om jag ids... ;)