Sällan studsar en termos

Man är en rätt fascinerande natur egentligen.

Jag har inga som helst problem med att gå upp inför en massa personer jag inte känner och börja snacka om vad som helst, i föreläsningsform, presentera mig själv, muntlig tenta - you name it.
Även om jag är oförberedd är det inga problem att kasta sig ut på slak lina, för det mesta ror jag iland det hela utan större problem.

Men när det kommer till den sociala biten är det sju resor värre.
Ta en så enkel sak som att föra en vettig konversation med någon "av intresse" så att säga. En mussla är fan pratgladare än en politiker i valrörelsen i jämförelse med mig. Allt bara låser sig och jag kommer inte på ett smack att kläcka ur mig... Alternativt kommer det nåt fullständigt katastrofalt.
Det tillsammans med att jag är fullständigt ordblind för det här med subtila hintar är ingen vidare lyckad kombination om man säger så. ;-) "Fan vad den där bruden stötte på dig!" "Va? Närdå? Vem..?" Man kan bara spekulera i hur många tillfällen jag missat på grund av det...

Jag är inkompatibel helt enkelt!


Det är när man tänker på det jag blir så förbannad på exempelvis en artikel i Expressen/Aftonbladet (vilken det nu var) i veckan. Nåt om singelskolan, hur man raggar eller hur rubriken nu löd.
Vad var de genomgående tipsen till tjejerna? Jo, spela svårfångad, låt honom inte tro att du är intresserad, han ska få kämpa och så vidare.

Jamen tack så jävla mycket! Vad händer då med oss med lite taskigare självförtroende om det är noll respons från objektet i fråga? Jo, man svär inombords och börjar uppgivet titta efter nåt annat eftersom det uppenbarligen inte fanns intresse.

Det är nu många tycker att "det är ju mannens uppgift att vara den som uppvaktar" men i samma anda självklart tycker att hushållsarbetet ska vara jämställt och lika lön för lika arbete. Get my drift?

Är en tjej intresserad är det väl inte för mycket begärt med lite agerande från den sidan också? Bara för att man visar intresse betyder det inte att man är 'lösaktig'...

(förresten, en grabb som betar av många tjejer är det ingen som höjer på ögonbrynen åt, men en tjej som gör likadant blir bespottad för att sära på benen för alla...)


Det om det.


Satt och kikade mera på Bostad Stockholm idag och försökte koncentrera mig en aning - det är lätt att man blir lite väl exalterad när man hittar schyssta lägenheter. ;-)
Hittade som sagt en tvåa i Vällingby på 60 kvm som låg på 4200 i månaden - billigare än min etta på 60 kvadrat i Jönköping! Ledig från första mars och om jag, i dagsläget, skulle anmäla mig på den skulle jag stå först i kön!
Men! Varför är den så billig?

Är det ett ruttet område? 
Det tror jag inte, den ligger ett kvarter norr om Vällingby Centrum och vad jag vet är det inget större fel på det området.
Är kåken sunkig som fan?
Tja, av fotot utifrån på hitta.se ser det helt okej ut, planlösningen verkar vettig, men man vet ju inte hur det ser ut inuti dessvärre. Där ligger väl min största misstanke kanske. För all del tror jag det är Svenska Bostäder som är hyresvärd, dvs allmännyttan, men även de kan ju misslyckas med vissa hus.

Men om vi då lugnar ner oss några hekto och tänker efter - vill jag verkligen bo fyra stationer från ändstationen på gröna linjen? Eller vill jag bo centralare åtminstone ett tag?
När jag accepterar en lägenhet nollställs nämligen min kötid och jag börjar om från början igen, då gäller det att inte ta första bästa utan ett ställe där man kan bo tills man har råd att köpa något eget. Vill jag då bo lååångt ute i förorten?

Långt att ta sig hem när man svirat inne i stan juh. :-]
Dessutom när jag en dagdröm om att ha en riktig liten kvarterspub att sitta och ta en öl på efter jobbet, där bartendern känner igen en och man sitter och snackar skit med stammisarna - allt i bästa Cheersanda! Det lär det inte finnas i Vällingby och de som finns tror jag det är rätt stor Lilla Paris-varning på...

Alltså får jag nog bita lite i suräpplet och bo litet och dyrt ett tag. Men centralare!

Min dröm är ju Kungsholmen, det vore så jävla underbart! Riktigt centralt och utmärkta kommunikationer, men ändå ganska lugnt och gott om grönområden.  Typ Stadshagen eller Fredhäll... Ooohh... 


Ursäkta, men nu ska jag drömma vidare ett tag... ;-)